Det är väldigt olika hur mycket jag själv får träna på mina pass. Jag har boxpass och man tränar i par. Märkligt nog blir det nästan alltid så att jag blir över, vilket är bra men lite tråkigt. Bra för att jag kan koncentrera mig på själva passet (det är många byten att hålla reda på och mycket att instruera), och dessutom kan jag hjälpa och peppa motionärerna som kanske inte har full koll på teknik osv. Men som sagt. Det är ju lite tråkigt. Klart roligare att få träna själv (även om jag har mikrofon på mig samtidigt).
Igår var en sådan dag när jag faktiskt fick träna. Herregud vad trött jag blev. Jag hade rent mentalt lämnat det lite öppet huruvida jag skulle springa hem eller inte. Om jag tog ut mig på passet fanns möjligheten att åka buss hem istället. Det var ganska nära att jag gjorde det, men jag ville ju springa och tänkte att jag jag tar det i etapper. Måste inte springa hela vägen hem. Första etappen var fram till Korsvägen, nästa gick till Delsjömotet och sista gick hem till dörren.
Eftersom jag ser helt förvriden ut när jag tar selfies under tiden som jag springer började jag springturen med att ta en bild helt stillastående. Ja, lite poserande måhända, men förstå vilka absurda mängder fullständigt oanvändbara in-action-bilder jag har tagit under mina springturer.
Har mycket litet intresse av att stanna och ta bilder när jag väl börjat springa, men har ett stort intresse av att ha bilder på bloggen. Hur får man ihop det? Vår tids stora gåta.
Det var fint ljus och jag blir som alltid lika naturromantisk och bölar inombords bara för att allt är så vackert. Carpe diem! Dessvärre var jag helt dränerad på kraft efter boxpasset så min löpning var nog inte jättevacker.
Jag tog det lungt, kroppen började fatta att den var mest trött i överkroppen och springturen var till och med skön - bortsett från när det var uppförsbacke. Då var det inte skönt. Om du har lite koll på gbg så vet du att det är en hyfsat lång uppförsbacke från Kallebäck till Delsjömotet. Kanske två km uppför. Segt så in i!
När jag väl var framme vid Delsjömotet hade jag sprungit prick 6 km (kändes som 106 km) var det hela 12 minuter kvar tills bussen skulle komma. Alldeles för lång tid. Som tur var kom en annan buss. Den gick inte hem till mig, men den gick åt rätt håll.
Jag hoppade på den bussen och hoppade av vid en hållplats som lät bra och som mycket riktigt låg där jag trodde/hoppades att den skulle ligga. Sedan sprang jag hem eftersom det var både kallt och tråkigt att gå. Två km till blev det.
Jag fick tyvärr ont i hälsenorna jag sprang. Ont på ett sånt där det-här-är-inte-bra-sätt. Det är nog bara lite överbelastning, men olycksbådande. Ska hålla koll på dem framöver.
När jag kom hem fick jag mat (halleluja!) och däckade i soffan framför Twin Peaks men försökte låtsas att jag var vaken. Det genomskådades.
Totalt 75 min box på friskis och 8 km transportjogg. Jag är helt mör idag, kan inte riktigt lyfta armarna, så idag gör jag och kroppen inte många knop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar