Vad segt det är att ha ont. Inte ens riktigt ordentligt ont,
utan bara tillräckligt ont för att man (=jag) ska känna sig puckad och dum som
tränar ändå.
Min hälsena protesterar och jag springer lite halvhjärtat
ändå. Det brukar bli bättre när jag blivit ordentligt varm, men de första två
km haltar jag fram. Känns ju sådär.
Jag går på spinning i stället, cyklar mycket till vardags (men det gör jag nästan alltid) och har kört ett styrkepass som gav mig en enorm träningsvärk i över en vecka. Springer några km då och då. Testar, blir besviken, testar igen, blir besviken på nytt. Hälsenan blir långsamt bättre och jag antar att jag fortsätter på samma sätt. Testa foten ibland, spinna och köra alternativ träning på övrig tid. Segt och lite deppigt.
Funderar på att springa midnattsloppet i helgen bara för att loppet går för bi mitt hus och då känns det ju tråkigt att bara titta på.
Men i helgen sprang jag faktiskt ett lopp! Color me rad. Det var, trots ett mycket svajigt arrangemang, väldigt roligt. Jag joggade tillsammans med några kompisar, vi gick ibland när det behövdes, men det var allt annat än ett springa-på-tid-lopp. Det fanns inte ens tidtagning. Istället gick det ut på att få så mycket färg som möjligt på sig. Och det lyckades vi ganska bra med.
