Springa 15 km i snö

Äntligen har vi fått lite snö! Den har legat i någon dag (eller två? Har ingen koll på varken tid eller rum dessa juldagar) och helt traditionsenligt först töat och sedan frusit igen. Och sedan har det kommit ytterligare lite snö. Alla trottoarer och vägar är glashala. Jag mötte en dam som hasade sig fram längs Avenyn igår förmiddags. Det är riktigt benbrottsunderlag och det märkte både hon och jag.

Hur som helst.

I skogen har det inte töat och skottats och frusit och grusats osv osv, när där ligger snön fint packad på promenadslingorna. Halleluja! Ett underbart underlag att springa på. Mjukt och hårt, med ett par bra skor kan man tugga sig fram i en lite småseg fart, men med en livlig puls.

Jag visste inte riktigt hur det skulle se ut när jag kom till Skatås. Jag ville inte heller springa för långt. Dels för att jag inte vill förivra mig, känner fortfarande smärtan smyga i höften. Men mest var det för att inte sätta upp för höga mål med rundan, det blir så himla deppigt om man pga väder och underlag inte kommer upp i de tänkte kilometrarna och då känner jag mig dålig. Att känna mig dålig är inte en känsla jag strävar efter med löpningen. 

Jag hade tänkt totalt 8-10 km, men det tog inte många meter innan jag fick feeling och började springa en helt annan runda. Det kändes vara så himla gött att springa i skogen och på snö!

Jag parkerade bakom Bertilssons stuga, alltså vid en liten ingång till Skatås. Jag började springa runt Lilla delsjön och svängde av för att springa runt stora Delsjön också. Jag sprang motsatt varv jämfört med vad jag gjort tidigare men berömde mig själv i huvudet för mitt eminenta lokalsinne.
Så joggade jag på där i den jobbigt lösa snön - tills jag kom fram till motorvägen. Vafan? Helt fel. Jag som var så övertygad om att jag var rätt. Jag sprang tillbaka och såg att det dessutom var skyltat åt ett helt annat håll än det jag och mitt lokalsinne sprang.

Well well. Här någonstans inser jag också att det blir ju skitlångt om jag ska springa rund båda delsjöarna, så jag höll mig till Lilla delsjön. Sprang runt den, men eftersom det blev för kort sprang jag vidare på åttan.

Det kändes faktiskt riktigt bra i kroppen. Såklart saknas fortfarande kraft i benen, jag känner mig som en degklump, men benen var ändå vid liv. Känningen i höften kom först på slutet och det är också bra. Ju bättre jag tränar desto längre klarar jag att springa utan att få ont.

Ibland stannar jag nån sekund för att ta en bild och då blir det jättesegt att få igång benen igen. Det är som rytmen försvinner helt om jag stannar till. Jag måste koncentrera mig på att få lite rulle på benen.

Totalt blev det 15 km! Betydligt längre än planerat. De sista 400 metrarna sprang jag omkring på en liten vägsnutt vid parkeringsplatsen. Jag vill ju få ihop jämna siffror.

När jag kom hem hällde jag i mig lite återhämtningspulverdryck. Vet inte om det har någon fantastisk uppbyggnadseffekt, men det hindrar mig från att bli så där illamående som jag kan bli efter längre pass.
Sedan yogade jag i en halvtimma. Jag gör det för att lura mig själv till att stretcha. Än så länge funkar det. Får se hur det går när jag genomskådar mig själv.

10 julkilometer

Nä, det blev inget igår. Jag ville verkligen, VERKLIGEN, springa, men det hanns inte. Jag är en tidsoptimist och det dök upp lite julgrejer och vips fanns ingen tid kvar. Efter en kort men intensiv depression förlikade jag mig med faktumet och hängav mig åt julmat, klappar och samkväm.

Jag sprang idag istället. 

Det var riktigt fint väder och jag hade inte nåt inplanerat på hela dagen. På gränsen mellan tråkigt och avslappnande.

Jag visste inte riktigt vilken runda jag skulle ta. Men eftersom det var minusgrader och marken var frusen kunde jag springa vid sjön där det har varit extremt geggigt innan. 

Det kändes lite bättre (dvs lättare) idag jämfört med senast. Det gick inte så snabbt för jag sprang på små stigar med mycket rötter, spänger (eller heter det spångar?) som var glashala av frosten. Men det är ju också kul att fokusera på att inte ramla. Ibland är man så illa tvungen att springa snabbt, så det blev automatiskt lite fartlek emellan åt. 

Efter 5 km kon jag fram till en tråkig väg och vände. Allt som allt blev det alltså 10 km. Väl hemma yogade jag också.

Om du gillar yogakan jag rekommendera appen yoga studio. Den kostar typ 15 kr, men är väldigt användbar. Många olika program, från nybörjarnivå upp till avancerad och de är olika långa. De kortaste är en kvart och tja, yoga i en kvart det hinner man nog faktiskt varje dag. Om man vill.

Sprang förresten i ett par julklappstajts. Ett par färgglada kompressionstajts från Intersports eget märke. Kan inte säga att jag märkte av så mycket kompression, men färgglada var dom och det är ju kul när naturen går i fyra nyanser av brungrått.

Nästa gång det är minusgrader ska jag testa att springa med en löparkjol över tajtsen. Jag fryser så om rumpa och lår när det är kallt, eventuellt är en löparkjol den perfekta lösningen. 

Så, 10 km + 30 min yoga + bada badkar efteråt med julklapps tvål blev en helt ok juldag.

God fortsättning!

En pre-spring-selfie med selfiepinnen.

Sådana där tunna lager is som man bara vill knäcka.

Färgglada tjats in action.

Rådasjön.

En selfie utan selfiepinne.

Inte mycket grönska såhär års.

Med lite god vilja kan vi säga att det är snö. Men det är nog egentligen frost.

Det är jag som är yoga girl. Hehe.

Motivationssvackan skall härmed ta slut

Jag vet inte om man kan begära mer motivation, men efter en höst med lite löpning, lite träningslust och mycket stress (samt en hel del ursäkter...) skulle jag vilje be om lite mer träningsmotiavtion. Min plan är att springa mer. Om jag ser till att springa regelbundet i två veckor kommer nog rutinen tillbaka. Får man hoppas...

Jag sprang 7 km idag.  Det var segt. Benen var trötta och andningen tung. Jag funderade ett tag på varför det kändes så men kom på att jag helt enket är otränad. 

Så kan det gå.

En grå tur den 23 december. Imorgon ska jag springa en traditionsenlig sväng innan maten. Kanske kanske kanske har allt det gråa blivit vitt då...

Kräkkänsla på Lucia

Jag hade bestämt mig för att springa någon gång under dagen men sköt upp det om och om igen. Tillslut fick det vara nog med söleri och hasade mig ut runt 19.30 på lördagkvällen. Det var inte så många andra ute och sprang då kan man säga.

Dessvärre visade det sig att jag var betydligt mättare/full av mat än jag kännt tidigare. Jag mådde jätteilla och fick diverse uppstötningar samtidigt som jag sprang.

Jag tänkte att det skulle gå över om jag bara höll ut, men det blev bar värre. Jag kortade min runda ordentligt och skrapade ihop fem km. Det var ju lite av ett nederlag som helt berodde på min lördagsdekadens. Jaja, jag grämer mig knte. Fem km är bättre än noll km. Jag kommer att springa längre en annan dag. 

Nedan: bild som demonstrerar illamående och oskön känsla. 

Rastlös

Näe, nu längtar jag efter att springa igen. Jag har hållt igång med olika pass på Friskis, men jag vill springa igen. Jag har inte fått till några nya rutiner efter att jag flyttade, det är lite väl långt att pendeljogga. Såhär års bär det till och med emot något enormt att ens cykla. 

Jag köpte ett månadskort och sedan dess har jag åkt lika mycket buss som jag gjorde förr (innan jag insåg att all sträckor går att cykla). Det är jätteskönt att slippa cykla 3-4 mil om dagen i mörker och underkylt regn. Istället sitter jag i värmen och slumrar. 

Igår sprang jag 6 km. Herregud vilken träningsvärk jag har i vaderna efter det. Jag har även insett att mina vadmusklerna är olika stora. Synbart olika. Det kan omöjligen vara bra för löpsteget. Ska försöka styra upp detta. Kanske är det samma sak för hela benet, bara det att de andra musklerna är lika synliga...

Ps, det här vädret? Storm och regn och mörkt dygnet runt? Man blir inte direkt full av liv.

Styrka

Det har inte blivit många meter löpta, men det är klart jag tränar. Spinning (dessvärre århundradets tråkigast pass), simning (när ska frisimsandningen lossna?), yoga (på den lilla golvplätten i sovrummet) och en hel del styrka. Eller "en hel del" är kanske att ta i. Men för att aldrig vara i gymmet är jag nu där "en hel del". 

Jag kör programmet från Runners world. Jag börjar bli bättre på några övningar, andra är jag fortfarande bedrövlig på.

I december börjar mitt träningskort gälla på Friskis i Mölnlycke och de har ett stort och inte fullknökat gym.

Friskisställena i stan är ofta ganska packade med folk, och jag vill inte känna någon stress över att jag ockuperar plats som någon annan väntar på. Även om jag såklart har lika mycket rätt till det där utrymmet, såklart. 

Imorse var det nästan helt tomt på Friskis Eriksberg. Perfekt.

Ska köra någon vecka eller två för att få in rutinen på att göra övningarna, sen blir det mer spring!

Berlin marathon 2015.

Hurra! Ich bin dabei! Nu jävlars ska jag träna upp mig!

Lever som jag lär i en hel dag!

Jag skall icke slå mig för bröstet för en dag är ingen dag, men jag är ändå sjukt nöjd med att jag kom iväg! Jag sa igår att jag behövde mer styrka/rehab och idag pallade jag mig till gymmet. Gymmet. Där är jag nästan aldrig. Eller jag gör åtminstone inget nytt när jag är där. Kanske stretchar en stund. Står lite på händer för skojs skull. Men idag hade jag med mig senaste Runner's world och följde deras träningsprogram. Det var trx-band, kettlebells, bosubollar allt möjligt i det där programmet.

De har ofta träningsprogram eller övningar i tidningen, och jag brukar strunta i dem, men just det här kändes som att det var precis vad jag behövde. En massa styrka och balans för höfterna och låren.

Hela programmet var åtta olika övningar. Jag tog tre i taget, de som liksom låg nära varandra rent fysiskt på gymmet. 

Först trx. Benböj på ett ben i taget, sedan rumplyft + sträcka ut benen med fötterna i trx-bandet (sweet lord!) och sen en slags tvärtom situp. Stå i plankan med fötterna i trxen, kryp ihop och sträck ut. 

Phu!

Sen gjorde jag en liten station med dutta-foten-i-golvet-benböj på bräda, utfall på ett ben och svinga kettlebell (där körde jag med 12 kg). 

Avslutade kalaset med balans/sidostyrka på pilatesboll och "Mo Farrahs benövning", dvs sidopkanka med bendrag på bosuboll. Döden! 

Just det ja, foamrollade det sista jag gjorde. Vader, framsida lår och baksida lår. Tog höften också och det gjorde svinont. Inget som gör så ont kan vara dåligt. Det bara måste vara bra.

Cyklade hem och yogade en halvtimma. Körde beginners combination på Yoga studio. Appen är svinbra. En kompis som är mer av en yogi tycker att appen är. Bra på de svårare programmen också. Den kosta e en liten peng, men om man vill yoga hemma/för sig själv är den lätt värd priset.

Min plan är att köra det här träningspasset minst en gång i veckan. Helst oftare. Med tanke på hur asjobbigt och svårt jag tyckte att det var idag tror och hoppas jag på en fantastisk utvecklingskurva.  

12 km med ont

Efter en vecka med en massa vick på Friskis var det skönt att få träna för min egen skull. Inte piska andra till stordåd, utan fokusera på mina egna diton. Hehe.

Jag har ju flyttat men som tur är är skatås stort. Så ca två km hemifrån finns en parkering och ingång till skogarna kring delsjöarna. Jag tänkte springa från parkeringen, runt åttan och tillbaka. Allt som allt 12 km. 

Det var oväntat kallt. Det som skulle vara 9 grander kändes snarar som 2. Jag tog ändå av mig min vindjacka och sprang i endast en underställströja + buff. Och byxor givetvis. Det blev rätt bra. Jag fryser så mycket om kinder och haka. Hade jag haft skägg skulle jag odlat ett redig skepparkrans.

När jag kommit ca 5 km började jag få riktigt ont. Inte bara i höften, mitt stackars problemområden, utan hela rumpan, låret och knät gjorde ont. Och det släppte ju inte. Jag förbannade mig själv för art jag skulle springa så långt. Samtidigt var det inte så mycket att göra. Jag fick ju snällt fortsätta springa. Det var både för långt och för kallt för att gå. Jag kunde ha unnat mig en stretchpaus, det hade nog gjort mig gott, men jag vill ärligt talat helst inte stanna.

Det var en väckarklocka. Jag måste köra mer styrka och sjukgymnastik. Jag är ju svag och ojämn i höften och tydligen fixar det sig inte av sig självt...

Jag tog mig runt, tyckte att jag höll rätt bra fart. Men jag har blivit så långsam! Jag har alltid lyckats hålla mer eller mindre samma tempo, men nu har jag tappat det. 

Så, nu är det bara till att börja träna. Träna styrka och träna kondisen. Hur svårt kan det va?

På ny mark i kolmörkret

Gud vad mörkt det är. Riktigt nattmörkt redan när jag går från jobbet. Deppigt värre. Efter ett par inställda rundor (mörkret och regnet är ju döden för motivationen) hade jag idag gett mig fan på att gå ut och springa. Och jomenvisst, jag tog på mig rätt ordentligt med kläder (knästrumpor, långa tajts, underställströja, reflexjacka och dubbelbuff) och tog mig ut. 

Jag har flyttat nu. Bor i Mölnlycke, i en grannkommun till Göteborg. Jag hittar hyfsat, men jag har inga rundor här. Ovant. I Majorna har jag flera olika rundor i mina kvarter + slottsskogen som jag vet hur långa de är. En 2 km, en 5, en 6, en 7, en 8, en 9, två 10, en 15 och en 22. 

Så dagens mission var att mäta en grundrunda. Trodde den skulle vara 5 km. Var rädd att den bara skulle vara 4. 

Det var mörkt. Och blött. 

Det var jätteskönt. Kändes som att jag var jättestark, svish svish, snabbt och stabilt. Senare, när jag kom hem, skulle jag inse att det fanns en anledning till att det var så behagligt. Det gick visst inte så snabbt... Well well. 

Det är verkligen inte så farligt att springa när det är skitväder. På med lite kläder bara. Det svåraste är att komma ut.

Rundan blev 5,7 km. Vet precis hur jag ska utöka den för att det ska bli prick 6 km. Jag vill ju ha jämna siffror på klockan.

Det ville jag ha i dag med, såklart. Lite tvångsmässigt, javisst. Sprang lite extra i mitt nya hood och fick en jämn, fib summa. 

I väntans tider

Nu får vi se hur det går... 

Hej då Älvsborgsbron del 2

Jag är så extremt nöjd. Det som förra hösten var segt men inga problem, alltså att springa till jobbet på morgonen, har den här hösten förvandlats till mission impossible. Herregud vad trött och oinspirerad jag är när jag vaknar. Det finns inte en cell i hela mig som är intresserad av träning. Men det är klart att det är en vanesak. Och en prioriteringsfråga. Precis som det är med all träning. Jag kan skita i träningen eftersom jag hellre vill sova. Eller så går jag upp och springer för att jag hellre vill det. 

Med tanke på den magra träningsmängden det senaste är jag som sagt väldigt nöjd med att jag tog mig upp och tog mig ut. Tillbaka i rutinerna. Ut och spring.

Typiskt tecken på min tillfälliga ovana vid att springa var att jag tog på mig för mycket kläder. Det är lätt att skrämmas av de låga teperaturerna men jag blir ju alltid varm när jag springer. Så, en tunn långärmad tröja under min Dobsom blev varmt i 5 grader och duggregn.

Men jag är glad att det börjar bli ruggigare väder. Tycker ju nästan orimligt mycket om dobsomjackorna. Den rymliga passformen, den korta dragkjedjan, muddarna, fickorna – och på den flourocerande gula varianten: reflexerna. Reflexer finns det såklart på fler jackor, men anorakmodellen är guld!

Nog med hyllningar. Det bara en tröja, inte världsfred.

Vaderna var stumma från igår och jag märker att jag tappat styrka i…höften? Ja nån muskel har helt klart försvagats för jag slår i med högerfoten i vänstervaden när jag springer. Det har jag gjort länge (alltid?), och mer eller mindre med båda fötterna, men det brukar främst märkas när jag ser hur smustig jag blivit på vaderna. Idag och igår kände jag att jag slog i gång efter annan. Dags att få in lite löpteknik i träningen kanske?

Bron var grå, Eriksberg var grått, det var motvind och livet var härligt.

Sprang in på ica och köpte lite frukostgrejer, knödde ner dem i väskan och kutade vidare. Samtidigt lyssnade jag på Maratonpodden som förvisso är lite ojämn, men jag tycker att den blir bättre och bättre! Jag förstod intentionen med att Petra (som intervjuar) ville prata om personliga saker som löpning och familjeliv/dejting, det skulle kunna bli jättebra och intressant, men nu efter ett gäng avsnitt tycker jag att avsnitten är mer väl avvägda. Bättre producerat alltså. Det kändes dessvärre lite ytligt där ett tag. Men hej, sånt där är så oerhört beroende på intervjupersonen också. Åh vad jag skulle vilja göra radio. Eller en podd. Saknar det. Har svårt att komma på ett format som skulle hålla bara. Man vill ju inte göra en podd som tar slut efter 3 avsnitt.

Hur som helst, jag tycker faktiskt att det är bra att springa och lyssna till just maratonpodden. Jag blir inspirerad samtidigt som jag springer. Det är ett bra sällskap i öronen.

Vid andra aktiviteter gillar jag andra sällskap i öronen. Som poddarna Serial eller Karin & Sara.

Taco hej för idag!

Hejdå Älvsborgsbron del 1

Jag ska ju flytta. Det blir kul men det blir en helt annan och avsevärt längre pendeljogg. Tror inte att jag kommer pendeljogga så mycket. Jag saknar redan den asfaltiga, fina men även tråkiga och avgastunga rundan. Perfekt! Äntligen lite lust att springa!

Så jag sprang hem idag.

Det var grått, regnigt och allmänt gött. På Älvsborgsbron gav jag mig fan på att springa om en cyklist. När jag kom upp jämsides ökade hon och jag la mig bakom igen. Men när hon började tröttna igen sprang jag om. Och förökte hålla en jämn, snabb takt. Det var bedrövligt jobbigt. Väl uppe på toppen fick jag ta ganska många bilder på utsikten för att återhämta mig. Pust och frust. Jag har uppenbarligen inte vilat mig i form...

Kom hem, åt åt och åt. Och flyttpackade (lite).

Så snabb att autofokus inte hänger med!

Bilden är alltså inte svartvit. Det är bara hösten som kommit till Göteborg. 

Tog en specialväg i Majorna idag.

Tappra tomater på gården. De har lite svårt att mogna. Det har varit sådär med soltimmarna de senaste veckorna.

Hemma!

Ettårsjubileum Amsterdam marathon

För prick ett år sedan sprang jag mitt första maraton. Det känns som en evighet sen. Men det är skönt att fortfarande kunna säga "jag sprang ett marathon förra året". För det säger jag så ofta? Nä.

Nu har anmälningen till Berlin marathon 2015 öppnat. Eftersom de lottar spelar det ingen roll när jag anmäler mig, men det ska bli av inom de närmsta dagarna. Hoppas att jag kommer med! Om inte får jag hitta ett annat lopp. 

Är väldigt sugen på att komma igång med springandet igen. Har haft en lång period med lite lust och många ursäkter. En del bättre än andra.

På lördag ska jag flytta. Då är det slut med Älvsborgsbron till jobbet. Det känns lite tråkigt. Jag som varit så trött på den där vägen till jobbet börjar bli nostalgisk redan innnan jag flyttat. Ska nog passa på att springa hem från jobbet redan imorgon.

I helgen var jag i Stockholm. I en liten lucka mellan fikadejter och födelsedagsfest sprang jag en liten sväng. Samtidigt behövde jag googla fram hur vi skulle ta oss till festen. Det blev alltså en mycket kort sväng, jag snurrade runt lite i Humlegården och sedan tillbaka. Kanske 20 min. Max. Det var ändå så skönt att springa av mig lite rastlöshet. 

Höftsmärta som oroar

Näe, det går inte så bra nu. Träningssuget tryter, förkylningen blev en klassisk ursäkt för att "råka" tappa alla träningsrutiner. Men sen har det även varit så att jag har medvetet skurit ner på måsten och sånt. Även på träningspass som jag ju tycker är kul. Det blev lite för mycket stress där ett tag, behöver komma bort från det, varva ner och inte jaga efter alla förlorade träningspass.

Nu har jag två helger i rad tapetseras. Herregud vilken tid det tar! Igår började jag jobba vid 08.30, och bortsett från en kort oboy-paus vid 10.30 jobbade jag non stop fram till 20 eller nåt. Jag åt inte, gick inte på toa, drack inget vatten. Tiden bara gick. 

Jag kände redan igår kväll att det var inåt konstigt med min höft och under natten har smärtan liksom blommat ut. Ajajaj. Det som känns extra jobbigt är att jag får ont på samma ställe som jag har haft problem med i löpningen. Men jag får inte ont såvida jag inte springer mer än ca 15 km. Och jag trodde faktiskt att jag hade stärkt upp den där höften. Men nu gör det ont som om jag hade sprungit ett marathon. 

Inte bra alls. 

Ville köpa en sån där foam roll bara för att i desperation se om det hjälpte. Det blev ingen roller, istället yogade jag lite hemma på mattan. Det finns en app som heter Yoga Studio som jag gillar väldigt mycket. Den kostar ca 15 kr, men det är det värt. Många bra program på olika nivåer. Och visst, en aning bättre är nog höften, men jag får väl ägna mig åt 1, inte springa och 2, sjukgymnastik framöver. 2011 sjukgymnastiserade jag mycket ihärdigt och det gav bra resultat. Tyvärr var det även oerhört tråkigt. 

Sånt här är roligare.

 

Som ett brev

Inte direkt otippat att jag skulle bli sjuk så fort som den värsta jobbstressen lagt sig. Jag får tacka att det inte blev värre. En annalkande förkylning som verkar dra sig tillbaka innan den ens blommat ut (herregud, ta i trä!!!). Men det har vart lugnt det senaste. Behövde ta en paus från kraven och väntade dessutom ut ickeförkylningen.

Simmade i måndags och de första längderna var en pina! Jag vill e.n.b.a.r.t sätta mig i bastun istället. Men så fortsatte jag lite, och plötsligt var det som att nåt släppte. Jag fick till benen, fick en helt annan fart trots att jag ansträngde mig mindre. Andningen är fortfarande problematisk men jag blir inte riktigt lika andfådd och det blir klart lättare. Nu ska jag bara nöta in dessa bensparkar, det var ju inte helt naturligt. Fösökte använda höften mer, föreställde mig att det liksom skulle dallra hela vägen från ryggslutet till tåspetsen när jag sparkade. Fetthöljet jag har på rumpan är både bra till att fylla ut jeansen och till att hjälpa mig få till träningstekniken. Gott så. 

I tisdags, precis efter läggdags, anmälde jag mig till göteborgsvarvet. Gäller att passa på innan priserna skenar totalt. Så, i maj blir det ett lopp. Minst.

Bedrövlig känsla

Jag hade sett fram emot den här lördagen. Trots att jag ska jobba idag (också) så skulle jag ha tid/ork att träna. Halleluja. Det har ju varit ett par riktigt jobbiga månader på jobbet, med en deluxtung vecka det senaste. Men efter idag blir det mer normaljobbigt. Skönt.

Mådde lite halvkonstigt men tänkte att det skulle gå över när jag kom ut. Siktade på änggårdsbergen och tänkte vara ute över en timma om det kändes bra. 

Det kändes verkligen inte bra. Till viss del får man ju bara bita ihop, efter ett par km brukar det kännas bättre. Men nä, idag blev det bara värre. Jag kapade rundan, sprang hem och fick ihop 6 km eller nåt. Det som började med en lite snurrig känsla blev värre och i slutet trodde jag att jag skulle kräkas.

Satte mig i skuggan och bara satt där. Länge. 

Vet inte om jag är på väg att bli sjuk eller om det är nåt sorts stressyndrom, men jag hoppas det känns bättre imorgon. 

Bloggtips

Jovisst blev det några km dagen efter den där tunga joggen. Men jag tog den korta vägen, knappt 4 km till båten. Ibland får man kompromissa lite.

En gomorronbild. Och en bild på båten. Jag var svettig, men jag tänker att alla andra för för morgontrötta för att orka bry sig.



Efter att favoritbloggaren Rock'n'roll running la ner är jag på jakt efter nya roliga träningsbloggar att följa. Helst tjejer, och gärna målinriktade men för inte några kroppshetsande typer. Jag vill bli inspirerad till att springa, inte hetsad till att äta måttliga portioner av kolhydratfri kost.
Sedan gillar jag många (stora) bilder och en snygg layout. För många krav? Här kommer ett till: lite humor vore kul.

Det ska ju vara kul att läsa.

Tipsa mig gärna! Jag är svältfödd.