Dessvärre visade det sig att jag var betydligt mättare/full av mat än jag kännt tidigare. Jag mådde jätteilla och fick diverse uppstötningar samtidigt som jag sprang.
Jag tänkte att det skulle gå över om jag bara höll ut, men det blev bar värre. Jag kortade min runda ordentligt och skrapade ihop fem km. Det var ju lite av ett nederlag som helt berodde på min lördagsdekadens. Jaja, jag grämer mig knte. Fem km är bättre än noll km. Jag kommer att springa längre en annan dag.
Nedan: bild som demonstrerar illamående och oskön känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar