Springa 15 km i snö

Äntligen har vi fått lite snö! Den har legat i någon dag (eller två? Har ingen koll på varken tid eller rum dessa juldagar) och helt traditionsenligt först töat och sedan frusit igen. Och sedan har det kommit ytterligare lite snö. Alla trottoarer och vägar är glashala. Jag mötte en dam som hasade sig fram längs Avenyn igår förmiddags. Det är riktigt benbrottsunderlag och det märkte både hon och jag.

Hur som helst.

I skogen har det inte töat och skottats och frusit och grusats osv osv, när där ligger snön fint packad på promenadslingorna. Halleluja! Ett underbart underlag att springa på. Mjukt och hårt, med ett par bra skor kan man tugga sig fram i en lite småseg fart, men med en livlig puls.

Jag visste inte riktigt hur det skulle se ut när jag kom till Skatås. Jag ville inte heller springa för långt. Dels för att jag inte vill förivra mig, känner fortfarande smärtan smyga i höften. Men mest var det för att inte sätta upp för höga mål med rundan, det blir så himla deppigt om man pga väder och underlag inte kommer upp i de tänkte kilometrarna och då känner jag mig dålig. Att känna mig dålig är inte en känsla jag strävar efter med löpningen. 

Jag hade tänkt totalt 8-10 km, men det tog inte många meter innan jag fick feeling och började springa en helt annan runda. Det kändes vara så himla gött att springa i skogen och på snö!

Jag parkerade bakom Bertilssons stuga, alltså vid en liten ingång till Skatås. Jag började springa runt Lilla delsjön och svängde av för att springa runt stora Delsjön också. Jag sprang motsatt varv jämfört med vad jag gjort tidigare men berömde mig själv i huvudet för mitt eminenta lokalsinne.
Så joggade jag på där i den jobbigt lösa snön - tills jag kom fram till motorvägen. Vafan? Helt fel. Jag som var så övertygad om att jag var rätt. Jag sprang tillbaka och såg att det dessutom var skyltat åt ett helt annat håll än det jag och mitt lokalsinne sprang.

Well well. Här någonstans inser jag också att det blir ju skitlångt om jag ska springa rund båda delsjöarna, så jag höll mig till Lilla delsjön. Sprang runt den, men eftersom det blev för kort sprang jag vidare på åttan.

Det kändes faktiskt riktigt bra i kroppen. Såklart saknas fortfarande kraft i benen, jag känner mig som en degklump, men benen var ändå vid liv. Känningen i höften kom först på slutet och det är också bra. Ju bättre jag tränar desto längre klarar jag att springa utan att få ont.

Ibland stannar jag nån sekund för att ta en bild och då blir det jättesegt att få igång benen igen. Det är som rytmen försvinner helt om jag stannar till. Jag måste koncentrera mig på att få lite rulle på benen.

Totalt blev det 15 km! Betydligt längre än planerat. De sista 400 metrarna sprang jag omkring på en liten vägsnutt vid parkeringsplatsen. Jag vill ju få ihop jämna siffror.

När jag kom hem hällde jag i mig lite återhämtningspulverdryck. Vet inte om det har någon fantastisk uppbyggnadseffekt, men det hindrar mig från att bli så där illamående som jag kan bli efter längre pass.
Sedan yogade jag i en halvtimma. Jag gör det för att lura mig själv till att stretcha. Än så länge funkar det. Får se hur det går när jag genomskådar mig själv.