Jag har ju flyttat men som tur är är skatås stort. Så ca två km hemifrån finns en parkering och ingång till skogarna kring delsjöarna. Jag tänkte springa från parkeringen, runt åttan och tillbaka. Allt som allt 12 km.
Det var oväntat kallt. Det som skulle vara 9 grander kändes snarar som 2. Jag tog ändå av mig min vindjacka och sprang i endast en underställströja + buff. Och byxor givetvis. Det blev rätt bra. Jag fryser så mycket om kinder och haka. Hade jag haft skägg skulle jag odlat ett redig skepparkrans.
När jag kommit ca 5 km började jag få riktigt ont. Inte bara i höften, mitt stackars problemområden, utan hela rumpan, låret och knät gjorde ont. Och det släppte ju inte. Jag förbannade mig själv för art jag skulle springa så långt. Samtidigt var det inte så mycket att göra. Jag fick ju snällt fortsätta springa. Det var både för långt och för kallt för att gå. Jag kunde ha unnat mig en stretchpaus, det hade nog gjort mig gott, men jag vill ärligt talat helst inte stanna.
Det var en väckarklocka. Jag måste köra mer styrka och sjukgymnastik. Jag är ju svag och ojämn i höften och tydligen fixar det sig inte av sig självt...
Jag tog mig runt, tyckte att jag höll rätt bra fart. Men jag har blivit så långsam! Jag har alltid lyckats hålla mer eller mindre samma tempo, men nu har jag tappat det.
Så, nu är det bara till att börja träna. Träna styrka och träna kondisen. Hur svårt kan det va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar