Gud vad mörkt det är. Riktigt nattmörkt redan när jag går från jobbet. Deppigt värre. Efter ett par inställda rundor (mörkret och regnet är ju döden för motivationen) hade jag idag gett mig fan på att gå ut och springa. Och jomenvisst, jag tog på mig rätt ordentligt med kläder (knästrumpor, långa tajts, underställströja, reflexjacka och dubbelbuff) och tog mig ut.
Jag har flyttat nu. Bor i Mölnlycke, i en grannkommun till Göteborg. Jag hittar hyfsat, men jag har inga rundor här. Ovant. I Majorna har jag flera olika rundor i mina kvarter + slottsskogen som jag vet hur långa de är. En 2 km, en 5, en 6, en 7, en 8, en 9, två 10, en 15 och en 22.
Så dagens mission var att mäta en grundrunda. Trodde den skulle vara 5 km. Var rädd att den bara skulle vara 4.
Det var mörkt. Och blött.
Det var jätteskönt. Kändes som att jag var jättestark, svish svish, snabbt och stabilt. Senare, när jag kom hem, skulle jag inse att det fanns en anledning till att det var så behagligt. Det gick visst inte så snabbt... Well well.
Det är verkligen inte så farligt att springa när det är skitväder. På med lite kläder bara. Det svåraste är att komma ut.
Rundan blev 5,7 km. Vet precis hur jag ska utöka den för att det ska bli prick 6 km. Jag vill ju ha jämna siffror på klockan.
Det ville jag ha i dag med, såklart. Lite tvångsmässigt, javisst. Sprang lite extra i mitt nya hood och fick en jämn, fib summa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar