Som ett brev

Inte direkt otippat att jag skulle bli sjuk så fort som den värsta jobbstressen lagt sig. Jag får tacka att det inte blev värre. En annalkande förkylning som verkar dra sig tillbaka innan den ens blommat ut (herregud, ta i trä!!!). Men det har vart lugnt det senaste. Behövde ta en paus från kraven och väntade dessutom ut ickeförkylningen.

Simmade i måndags och de första längderna var en pina! Jag vill e.n.b.a.r.t sätta mig i bastun istället. Men så fortsatte jag lite, och plötsligt var det som att nåt släppte. Jag fick till benen, fick en helt annan fart trots att jag ansträngde mig mindre. Andningen är fortfarande problematisk men jag blir inte riktigt lika andfådd och det blir klart lättare. Nu ska jag bara nöta in dessa bensparkar, det var ju inte helt naturligt. Fösökte använda höften mer, föreställde mig att det liksom skulle dallra hela vägen från ryggslutet till tåspetsen när jag sparkade. Fetthöljet jag har på rumpan är både bra till att fylla ut jeansen och till att hjälpa mig få till träningstekniken. Gott så. 

I tisdags, precis efter läggdags, anmälde jag mig till göteborgsvarvet. Gäller att passa på innan priserna skenar totalt. Så, i maj blir det ett lopp. Minst.