It's a perfect day

Det är ju sådana här dagar man springer för. De få dagarna när allt (eller nästan allt) känns bra. Vädret är gött och flåset är mindre flåsigt.

Jag sprang milen i Skatås mitt på dagen. Solen värmde och jag hade kortärmat för första gången i år.
Jag hade till och med kunnat haft shorts, eller åtminstone kortare tajts. Temperaturen var märkvärdigt härlig. Men tja, det kan ha varit min soltörstande vinterkropp som gick bananas av vårkänslor.

När jag sprang där på de mjuka stigarna grubblande jag på hur jag ska göra för att ha möjlighet att springa mitt på dagen på det här viset även när jag har jobb (är ju lite arbetsfri just nu).
Jag kom inte på någon lösning. Jag jobbar vidare på det.
Funderar på att bloggmiljonär.

Benen var pigga, men jag fick hålla tillbaka farten lite. Dels för att det fortfarade suger lite i baklåret när jag springer, men ockaå för att det känns som att nästa skada bara är en våg av hybris bort.
Måste ta det lugnt, låta muskler och senor hänga med, inte bli ivrig. Jag har tydligen blivit gammal, ådrar mig krämpor som gubbvad och behöver uppenbarligen värma upp på ett sätt jag aldrig behövt tidigare.

Jag tycker att det gick lagom fort idag. Tillräckligt sakta för att kroppen skulle vara glad, tillräckligt snabbt för att benen skulle få jobba på och bli trötta.

Funderar på att köpa ny gps-klocka. Min nuvarande Garmin är stor som ett hus, har dåliga batterier och tar hundra år på sig för att hitta satelliterna. Ska bara läsa igenom halva intewebz för att försäkra mig om att jag väljer rätt: Garmin vivoactive, 620 eller 220...

Här är jag med kisande ögon och en klocka. Eller är det en stationär dator?