Den där krampaktiga känslan i vaden har smugit sig tillbaka. Den där känslan som jag fick när jag sprang på Göta älvbron och trodde att jag fick kramp, men krampen gick inte att stretcha bort. Det visade sig vara en bristning, eller det som så smickrande tydligen även kallas gubbvad.
Än så länge gör det verkligen inte alarmerande ont, men det är en känsla som inte brukar finnas i vaden och nu försöker jag mota Olle i grind. Har haft ett par springfria dagar och ägnat mig åt yoga, mina egna pass på Friskis samt soffslappande istället. Idag var planen att jag skulle vicka på friskis och sedan springa, men näe, jag har sovit bedrövligt dåligt så jag väntar nog med sprängningen till i morgon.
Det positiva med det här är att min pulsklocka som gapat om att jag ska återhämta mig så oerhört länge efter mina pass kommer bli glad och klappa mig på huvudet nästa gång jag springer. Ser fram emot "Återhämtning: Mycket bra".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar