måndag 6 april 2015

10 omotiverade km i solen

Det är inte alltid det känns jättelockande att gå ut och springa. Jag är alltid lika förälskad i idén om att vara utomhus, springa i skogen och blir trött. Men sen måste man ju liksom genomföra det också.
Oavsett i hur bra form man är (och jag är förvisso i en ganska mjuk form) är det givetvis mindre ansträngande att ligga på soffan och kolla på New girl än att vara ute och springa. Och idag var en sådan dag när jag maskade i flera timmar innan jag kom ut.

Tack vare att jag fått för mig att jag skulle på påskmiddag tidigare än vad som faktiskt var bestämt kände jag mig tidspressad och skärpte till mig och gick ut. Det var ju bra. Det var först när jag kom hem som jag insåg hur mycket tid jag hade. Ett luftigt schema är oftast förödande för disciplinen (lex arbetslös).

Jag bestämde mig för 10 km och tog en runda kring där jag bor. Först en massa asfalt, men efter ungefär 5 km kommer mjukare underlag.
Sprang förbi otaliga flanörer samt en ridtävling. Vitsipporna är på vippen att slå ut och det stod damer här och där i skogsbrynen och plockade små buketter. Än är det dock brungrått i naturen. Snart, snart blir allt ljusgrönt.






Jag känner fortfarande av muskeln på baksida lår. Köpte diklofenak idag och ska testa en kur. Om det är en liten inflammation som inte vill ge sig så borde kuren göra jobbet. Den som lever får se. (ta i trä!)

6 kommentarer:

  1. Roligt att jag kunde tipsa dig om lite nya bloggar. :-)
    Härlig runda! Visst är det skönt i vårvädret?
    Men hoppas ditt lår skärper till sig. Tråkigt när det trilskats. :-(

    Kram M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen låret ska nog ge sig snart. Det har hållt på såhär i månader, men nu är det på bättringsvägen... hoppas jag :)

      Radera
  2. Åh, känner igen känslan! Jag har varit lite så där ovillig på senaste tiden men ändå tagit mej ut till slut. Mitt standardknep är att tänka: "Äsch, jag behöver bara springa kort-rundan (3 km)" I 99% fallen slutar det med att jag springer längre :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, så gör jag med! Det gäller ju att komma ut, efter det löser sig det mesta. Men det kan vara en pärs att rulla ur den sköna soffan :)

      Radera
  3. Ja, ibland är det himla klurigt att ta sig ut, men oftast så är det rätt skönt när man väl är där (eller hemkommen). Ju. Man får försöka komma ihåg det :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis. Jag brukar oftast känna mig extremt nöjd med mig själv när jag lyckas ta jag ut trots att jag helst vill stanna inne, och det är ju onekligen en rätt go känsla. Och idag var det betydligt lättare att komma ut :)

      Radera