Dåligt flyt i bassängen

Hux flux är jag anmäld till ett swimrun. Det blir sprintdistansen på öloppet i Göteborgs skärgård i augusti. Man ska genomföra loppet två och två, men nu har min kompis har blivit partnerlös. Jag sa lite på skämt att jag kunde hoppa in. Sedan tog det några veckor innan min kompis frågade om jag var seriös. Ehh, hehe, tja, nja, eller jo men det är klart. Känner att jag är ute på djupt vatten...

Jag har alltid älskat att bada, är en sann säl som gärna leker, och dyker och simmar länge. Men till min förvåning är jag inte någon crawltalang.
Jag kan säkert bli helt ok om jag tränar ordentligt, men om det var nåogt som skulle kännas någorlunda naturligt trodde jag faktiskt att det skulle vara nya simsätt (borträknat fjärilsim, det ser sjukt ut). Men jag blir otroligt andfådd och mjölksyran sprutar ur öronen efter 50 meter. 

Men ska man göra ett swimrun får man ju träna lite. Jag gick till Valhallabadet och brottades med de andra i simbanan. Längtar efter när man kan simma ifred i sjöarna. Läskigt att de är så mörka bara. 

Mitt simmande gick verkligen inte bra. Jag trivs inte alls med att dela en smal bana med snabba typer med både paddlar på händerna och simfötter. Men i 25-metersbassängen var det mindre folk och jag fick en egen bana. Där är det jättedjupt och jag inbillar mig att det är bra att simma där, mer känsla av öppet vatten. 

Jag krigade mig igenom 1000 meter. Några längder var bröstsim.

Resten av dagen var jag trött som ett barn som varit på badhuset i åtta timmar. 

Först fram mot kvällen gick jag ut och sprang. Var på väg att skita i det, men blev peppad/tillsagd av min kille att gå ut. "Det är skönt att komma ut lite." And skönt it was.

Jag försöker vänja mig vid att springa (minst) 10 km varje gång jag bara ska ut och jogga. Egentligen har jag en "gräns" vid 6 km. Jag springer inte kortare än så om jag bara mysspringer. Nu skall den gränsen alltså upp till 10 km. Således blev det en mil nu på kvällen.

Jag kryssade och sprang på några nya vägar. Ljuset var fanastiskt. Blått och fint. 

Jag sprang i en bekväm takt och det kändes faktiskt jättebra. Benen var pigga och backarna var förvånnsvärt roliga. 

Gött!