Sista långa passet innan varvet

Jag har varit ganska trött i kroppen den här veckan. I söndags sprang jag 20 km, i tisdags backintervaller och idag sprang jag 15 km. Förra veckan ökade jag min veckomängd rätt rejält, och jag tänkte inte ens på det. Men ja, det känns i kroppen nu. Det känns dock som att det funkar, jag vänjer kroppen vid att springa längre "till vardags".

För ett tag sedan satsade jag på att göra alla mina vanliga springpass till minst 10 km. Det skulle bli min nya vanliga runda. Därefter har jag förlängt mina långpass pö om pö. Idag kändes det ganska normalt att springa 15 km. Det kändes inte mentalt som ett långpass, snarare som ett långt pass. 

Hur som helst. Idag var det soligt och fint, cykelbyxorna åkte på. De är så himla sköna. Jag känner mig som en sån där överdrivet kittad medelålders man, dvs inte särskillt fräck, men skit samma. Cykelbyxorna är goa.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle springa, var allmänt omotiverad och bestämde väg allt eftersom jag sprang. 

Jag sprang förbi alla hästar, och en väldig massa flanörer. Det var mycket folk ute och promenerade. I Skatås var det många som sprang, det märks tydligt att det snart är Göteborgsvarv.

Det var iofs sjukt fint väder så det kanske lockade ut en och annan bonusperson.

Jag sprang runt lilla delsjön, men när jag skulle tillbaka mot Bertilssons stuga insåg jag att jag hade sprungit lite för kort. Istället för att bygga ut rundan i slutet sprang jag lite åt andra hållet. Det blev knappt 1 km åt ena hållet på åttan i Skatås, stannade och stretchade lite för mitt knä knakade liksom till i en uppförsbacke.

Sedan sprang jag tillbaka, och in på samma rutt som jag hade tänkt från början. 

Ut ur skogen, genom industriområdet och sedan den långa utförslöpan ner mot Mölnlycke igen. Även om där bara är asfalt och bilar är det en så skön bit att ha på hemvägen. Inga rötter eller stenar, bara en folktom cykelbana som sluttar lääänge.

Tyckte faktiskt att jag höll den lilla teknik jag har när jag springer riktigt bra även i slutet av passet. Mötte några som såg riktigt trötta ut och insåg att min hållning var helt ok fortfarande.

När jag kom hem foamrollade jag vaderna. Jag glömde det i tisdags och det kändes (på ett dåligt sätt) i vaderna idag.
Blev rätt trött.
Det kan hända att jag somnade efter att jag ätit.
Zzz.

Ja, det här var nog det sista längre passet innan varvet. Kommer väl springa ett par gånger till, men nästa vecka ska benen få vila sig i form.

Jag hoppas på två saker inför varvet.
1, att jag springer under två timmar. Det måste jag.
2, att det känns bättre än förra året. Då kändes det förjävligt.