Jag hade bestämt mig för att springa långpass idag. 18-20 km skulle det bli. Men eftersom det var Mölnlyckeloppet kl 12, som jag iofs inte skulle springa men jag skulle titta på det, bestämde jag mig för att springa på morgonen.
När väckarklockan ringde var jag inte alls lika sugen.
Men för en gångs skull tog jag mig faktiskt upp, åt en liten frukost (dvs en ostmacka), bytte om och stack ut.
De första två km levde jag på förvåningen över att jag inte låg kvar i sängen. Jag var mycket nöjd.
Vaden gjorde dessvärre skitont den första biten, jag tar tillbaka allt jag sa om att smärtan försvann när jag blev varm.
Jag sprang upp mot skatås, tog ett varv runt lilla delsjön och sedan runt åttan också.
Precis när jag sprang ut på åttan hamnade jag före en kille, och han låg någon meter bakom mig hela tiden. Men när jag hörde att han började öka bakom mig kunde jag inte låta bli att dra på så att han inte kom förbi. Hehehe.
Jag har en liten bit på åttan som är min favorit. En raksträcka med björkar och i ca 1 sekund känns livet som en Lars Lerin-målning.
Sedan kommer man ihåg att man är ute och springer.
Efter sedvanliga kringelikrokar fick jag ihop 20 km.
Jag rullade med foamrollern på vaderna och det har aldrig varit så oskönt som idag. Nu ska benen få vila lite.
Snabb dusch och sedan ner till Mölnlycke centrum och kollade på den här snabbe som slutade tvåa på 10 km!
Imponerande pass att få ihop så där på morgonkvisten!
SvaraRaderaJag tycker nästan att det är lättare att få till träningen när jag har tider att passa, jämfört med när jag har helt lediga dagar. När jag är ledig går jag bara och dräller hela dagarna :)
Radera