Hur som helst, jag tar det från början.
Själva badet var inte särskillt utmanande fysiskt, tvärtom. Hopp och lek, och inte ett enda crawltag.
Nu ligger jag här; 150 mackor senare och våndas av smörgåsmättnad. Dessutom hade min kille gjort en riktigt god sockerkaka som jag låg i soffan och lassade in, bit för bit.
Det var en ovanligt aktiv dag i mitt (för tillfället arbetsfria) liv. Igår var jag så trött i kroppen att jag struntade i att springa, vilket innebar att jag skulle springa idag. Det var dessutom sedan länge planerat att jag skulle testa på min kompis dubbelpass som hon leder på ett gym i Göteborg.
Det som inte var helt med i beräkningen var att jag skulle komma att åka (dvs cykla) till simhallen och leka med två små barn. Men jag ville så gärna, och jag hade tid. Typ.
Så, när frukostgröten hade lagt sig gick jag ut och sprang. Det blev ett nyskapat (men inte nyskapande) intervallpass. 5x1000 m med 200 m vila.
Först joggade jag i 5 minuter som uppvärmning, sedan började intervallerna. Dessvärre hamnade de två första tusingarna i uppförsbackar. Det var jobbigt. Framförallt den andra. Jag svor åt klockan som pep som en besatt vara för att jag inte höll det tempo jag planerat (4.00 - 5.00 min/km). Samtidigt intalade jag mig att jag fick bra träning. Fick även revansch på hemvägen när det blev nedförsbackar istället.
Jag hade tänkt avsluta passet med 1 km nedjogg, men det var lite längre än så hem. Totalt blev passet 9 km.
Hem och svida om, cyklade mot simhallen som ligger en knapp mil (?) bort. Hade lite bråttom så jag cyklade på så gott jag kunde i regnet.
Själva badet var inte särskillt utmanande fysiskt, tvärtom. Hopp och lek, och inte ett enda crawltag.
Hem fick jag skjuts, vilket var oerhört skönt.
Väl hemma käkade jag, bytte om och tog bilen till gruppträningen. Först var det Indoor walking, alltså crosstrainer till musik. Ovanligt roligt och delvis mördande jobbigt för mina intervalltrötta ben. Efter indooren var det ett styrkepass med fokus på bål och rygg.
Bortsett från att jag inte riktigt hängde med i de snabba bytena, och att mina magmuskler typ kapitulerade i första plankan, gick det rätt bra. Det var kuloch kändes välbehövligt. Skulle nog inte skada med lite mer styrka i mitt liv.
Efter en sådan här dag borde man kunna räkna ut att jag kommer behöva mat. Men nej, så tänker inte jag. Jag tänker: "jag är inte så hungrig. Jag tar någon macka istället."Nu ligger jag här; 150 mackor senare och våndas av smörgåsmättnad. Dessutom hade min kille gjort en riktigt god sockerkaka som jag låg i soffan och lassade in, bit för bit.
Jag är ett stort fan av mackor, men nog hade jag kunnat räkna ut att min kropp ville ha mer än så efter en aktiv dag.
Jaja, imorgon är en ny dag. Kanske kommer jag ihåg att laga middag då istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar