Det längsta passet på länge

Förra veckan blev jag lite besviken när jag tittade tillbaka på hur mycket jag sprungit. Det kändes som en riktigt bra vecka med många pass. Men icke. Då hade jag sprungit tre gånger. Och det är ju en helt ok veckomängd, men i kroppen kändes det som minst fem pass.

Den här veckan har jag faktiskt en hel del annan träning inplanerad (Indoor och CX i måndags, imorgon vankas marklyftskurs och på torsdag håller jag mitt eget pass som vanligt) men jag bestämde mig för att inte låta det påverka springningen mer än nödvändigt.

Så idag, som var lite av en mellandag utan gruppträning, var tanken att springa lite längre. Kanske hade jag hoppats på 18 km, men jag landade på 16 km. 

Jag sprang iväg och hade en modifierad runda i huvudet. Trodde faktiskt att den var betydligt längre än vad den blev. Jag fick snurra till det ordentligt på slutet för att dryga ut rundan, annars skulle den nog landat på 12.

Magen krånglade och lunchen låg allt annat än lugnt och fint i magen. Fick hålla ett lugnt tempo för att kroppen inte skulle göra totalt uppror (men ärligt talat gjorde den det ändå). 

Jag sprang in i Skatås lite längre bort än vanligt och tog en runda runt stora Delsjön innan jag kom till lilla Delsjön.

Det var en behaglig tur i det gråregniga vädret, kroppen höll ihop och jag kan inte  klaga på något särskillt. Hälsenorna är stumma och ömma i början, men blir bättre när jag är varm. Sen gör höften sig påmind, låret också för den delen, men jag ska inte gnälla. Det gick fint idag.
 

Det är skönt att jag inte får så stora "men" efter 16 km. Jag är ungefär som efter ett va mitt pass. Inget illamående eller så. Bör ju hänga ihop med det lugna tempot. Bra bra.