Mina tidigare Göteborgsvarv

Jag avslutade mitt förr-förra inlägg med att jag hoppades att årets Göteborgsvarv skulle gå bättre än förra årets, för då var det för jävligt. Nu har jag tänkt igenom mina gamla varv och kommit fram till att 2012 var betydligt värre än 2014. För det var hemskt.

Jag har sprungit varvet 2011, 2012 och 2014. Första gången jag var anmäld var redan 2007, och jag hade önskat mig det i födelsedagspresent. Jag bodde i Kalmar då och minns hur jag sprang förbi slottet och ner till fina, platta Stensö. Jag hade en väldigt positiv inställning till mitt springande, och det var första gången jag sprang en mil. Dessvärre tyckte att jag hade för ont i knät för att palla Göteborgsvarvet och ställde mig aldrig på startlinjen. Det var kanske klokt.



2011 hade jag höftproblem (vilket jag fortfarande har...) men gick hos en sjukgymnast, gjorde mina övningar som en duktig flicka och klarade göteborgsvarvet galant. Sådär galant som man bara kan göra första gången, när man inte har en aning om vad som väntar och inte har vett att oroa sig. Jag hade hört att man gick in i väggen på Älvsborgsbron, men jag väntade och väntade på väggen, men den kom aldrig. Med hög puls, men med ett glatt humör sprang jag in i mål på 1.53.30.

2012 blev en tvärtomupplevelse. Jag tyckte inte att jag hade tränat å himla seriöst året innan, och tog varvet med en allt för stor klackspark. Ingen sjukgymnastik, dåligt med löpträning och varvet blev horribelt. Dessutom hade jag varit på jobbfest(!) i Stockholm(!) kvällen innan(!). Perfekt uppladdning...
De där lätta fötterna från 2011 då jag sprang om jättemånga i startgrupp 18 var utbytta mot stockar till ben - och nu var det jag som blev omsprungen av jättemånga i min nya, snabba startgrupp.
Jag blundade när jag sprang uppför Avenyn för att mina höfter gjorde så ont att jag liksom inte kunde fokusera. Jag tvingade mig fram hela vägen till mål och sprang på 1.58.05. Jag var helt slut och grät när jag stapplade hem medan jag mölade i mig min kexchoklad.
Detta lopp kan man läsa om på min gamla blogg och inlägget Värsta varvet.

2013 hade jag problem med fötter och höft så det blev inget varv. Jag tittade på, och det var samma år som det var jättevarmt, soligt, regnigt och åska på en och samma gång.



2014 var lite av ett mellanår, men jag fick träna på pannbenet. Då sprang jag väldigt mycket på vilja och gav allt. Det blev ingen rekordtid, men jag visste att jag inte hade kunnat göra det bättre. Åtminstone inte den dagen. Tiden blev 1.55.12.

Det är egentligen galet hur det kan skilja så lite i tid mellan mina olika Göteborgsvarv, när loppen har känts så olika. Jag skulle gärna slå min tid från 2011. Men jag har gått igenom mina splittar från det året och inser att det kommer vara svårt.
Eftersom det är så mycket folk är det svårt att hålla ett jämt tempo och 2011 höll jag faktiskt rätt hög fart på de sträckor som jag hade fri lejd. Det var inget medvetet från min sida, men i slutändan kompenserade det för de andra sträckorna som var överbefolkade och man fick springa i 8-minuterstempo.
Den höga farten tror jag inte att jag kan hålla i år, och kommer alltså inte kunna kompensera på samma sätt. För de där sträckorna när det plötligt blir hur trångt som helst kan man liksom inte räkna bort, inte när man startar några grupper ned i startfältet.

Det återstår att se hur det går på lördag, men det ska bli kul att springa! Har vilat alldeles för länge nu. Ska försöka yoga ut stelheten i kroppen, det är vaderna som oroar mig mest just nu. Längtar mest efter min sojakorv med bröd + öl som skall förtäras efter målgång.