Kötta ett varv på åttan

Häromdagen hade Mattias sprungit ett väldigt snabbt varv på åttan i Skatås. Jag tyckte att det lät kul (hehe, "kul") att testa att springa åttan så snabbt jag kunde. Jag gör ju aldrig sådant, har fått för mig att jag inte kan. Det är väl egentligen inte så mycket man ska kunna, herregud, det värsta som kan hända är att jag blir trött. Så idag blev det av.

Jag cyklade till parkeringen vid Bertilssons stuga och uppvärmningsjoggade de 2 km till grusåttan. Det är alltså det 8 km långa och ganska platta elljusspåret i Skatås.

Väl där började jag fippla med klocka. Jag ville ha tider för alla mina km på åttan så jag satte på den automatiska km-räknaren som jag tidigare stängt av. Oftast vill jag "glömma bort" hur långt jag sprungit, men inte idag. 

Jag knappade på klockan och startade mitt race.

Benen var stumma och tunga. Det kändes ungefär som att jag gått upp fem kg. Segt och kämpigt. 

Jag trampade på och förökte hålla en jämn fart på 5 min/km. Fick hybris och tänkte att det kanske skulle gå att hålla hela vägen.

Ha!

Jag som ärligt talat har fullt upp med attspringa en enda km i 5-tempo. 

Men det gick rätt bra. Jag ville inte kolla för mycket på klockan men såg att medeltempot för varvet (dvs det jag trodde var mitt åttakilometersvarv) låg precis under 5-tempo. Gööött. Jag är bättre än jag tror!

Trodde jag.

Ett par km passerar, jag försöker hålla ett stadigt tempo som är högre än vanligt men precis lagom att orka fortsätta.

Jag flåsar som ett kraftverk. 

Kollar på medeltempot. Plötsligt lågt, 5.40. Vafan? Gick det så långsamt?

Ökar, håller stadigt.

På bara någon km sänker jag medeltempot till 5.10, vilket tyder på riktigt hög fart. Shit va snabb jag är tänker jag. Springer långt under 5-tempo utan att knappt märka det.

Då ser jag.

Jag har bara tittat på tiden.
Inte på sträckan.

Klockan tar inte alls tid på min åttakilometersrunda. Den räknar ut ett nytt medeltempo för varje kilometer. Det är därför siffrorna pendlat så snabbt. Det är inte pga min snabbhet. Tvärtom. Nu betyder siffrorna att jag inte ens håller 5-tempo.

Skit också.

Från att knappt våga springa, till att få hybris för att sedan glida över i besvikelse över att hybrisen bara var hybris. Typiskt.

Jag vet inte exakt vad det blev för tid så bör det ha blivit typ 42-43 minuter. Men jag sprang så snabbt jag pallade och jag är nöjd med ett jobbigt pass.

Jag var lite arg på klocktekniken, men den gratulerade mig till snabbaste mil, mile och 5 km så jag förlät klockan.

Med upp- och nedjogg blev det 12 km. Dessvärre med tunga ben som sagt, men jag hoppas att de piggnar till lagom till lördag och göteborgcarvet (ta i trä!).

Tog inga bilder idag, hade fullt upp med att springa. Däremot tog jag en bild efteråt när jag tog ett bad med lite vatten och skulle läsa brev från försäkringskassan. Man ska inte ha det för roligt när man badar.