Jag har också fått ett skumt problem med min andra fot, alltså inte den med den (fd) brutna tån. Den främre trampdynan gör ont och domnar/svullnar. Det kom väldigt plötsligt, jag gick bara hemma, och därför tänkte jag att det skulle försvinna lika snabbt. Men det gör det inte.
Jag har passat på att försöka vila bort det, men det funkar inte riktigt det heller. Så igår bestämde jag mig för att springa ändå. Kanske skulle inte göra så stor skillnad.
Jag tog på mig min oanvända midnattslopptröja (blev ju inget lopp för min del) och sprang en mil. Mycket riktigt. Jag kan inte säga att det gjorde varken till för trampdynesmärtan.Träningsvärken som jag får efter att jag springer nu är däremot inte nådig. Jag är stel som en pinne.
Efter detta var det dags att gå på 40-årsfest. Jag har aldrig varit så mycket för klackar, men med tanke på att jag a-l-l-t-i-d har mina löparskor på mig nuförtiden, de är stabilare för tån, kändes det riktigt piffigt med Vans.
Att dansa halva natten i dessa skor tyckte däremot inte mina fötter var lika piffigt. Jag skulle precis gå ut och springa, sitter faktiskt fortfarande i mina springkläder, men jag kände direkt i tån att den inte var glad. Och då får det faktiskt vara, även om jag själv väldigt gärna sprungit bort lite träningsvärk. Jag får lydigt vänta till i morgon.
Jag har ju verkligen inte fått ihop några kilometrar att tala om den här veckan. Jag har inte ens försökt. 16 stackare har det ändock blivit. Nästa vecka blir det terminstart med Friskis och tredje veckan med crawlen, samt förväntat jobbkaoz i hjärnan. Men springa kommer jag ju göra också. Nu känns det faktiskt som att jag och tån kommer kunna genomföra en (långsam) mara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar