Springa sent

Jag vände på kvällen idag. Vanligtvis brukar jag träna - äta - däcka i soffan. Idag sa jag till mig själv att jag skulle springa kl 21. Innan dess skulle jag äta riktig mat (det finns ändå någon sorts skamgräns över hur många dagar i rad man kan leva på mackor) och jobba. Hade en text på jobbet som jag inte fick till och som nyanställd vill man ju gärna få till saker, och tänkte därför få till den på hemmaplan. Efter jobbet, men innan träningen.

Förvånansvärt nog var jag inte alls lika sugen på att jobba och vara kreativ när jag väl kommit hem. Parkerade mig i soffan, åt mat, kollade på tv, åt kakor.
Men eftersom jag hade en deadline var jag så småningom så illa tvungen är börja knåpa vid datorn.

21.15 kom jag ut.

Sportade en långärmad tröja idag för första gången på länge. Kvällarna blir snabbt kalla, det är tydligen höst på g.

Jag kände av tån, men ärligt talat orkade jag inte bry mig. Jag har känt efter så mycket att nu är jag trött på det. Som kompromiss tänkte jag ta min kortaste runda i Slottsskogen, 6 km. Men eftersom det är kolsvart på alla oupplysta stigar fick jag hålla mig på vägarna, och då fick det bli 8 km istället. Nästan samma.

Tån gjorde ont till och från, men mest från. Däremot tror jag att jag har skaffat mig ett konstigt löpsteg, för jag får lite ont på nya ställen när jag springer. Förhoppningsvis försvinner både smärtan och löpstegskonstigheterna allt eftersom tån återgår till det normala.

Rundan gick bra, en trivsam tur som kanske gick lite långsamt ibland. Jag kom på mig själv med att tycka att det var lite väl behagligt.
Eftersom jag inte sprang med någon GPS kan vi ju säga att jag är väldigt vältränad och därför var det så skönt.
Så var det nog.