God sömn, stor frukost, lite väntan. Med den uppvärmningen borde det rimligtvis ha gått bra idag. Men nej.
Fick en galen huvudvärk vid lunch, la mig och vila en stund (dvs 35 minuter upphackat av alarm var femte minut), men tänkte att den skulle släppa när jag kom ut.
Det gjorde den.
Efter 8 evighetslånga kilometer.
Det var hemskt. Jag ville bara springa hem.
För varje steg kändes det som att någon satt bakom pannan och hamrade. Dunk dunk dunk dunk dunk dunk osv.
Jag masade mig runt alla 10 kilometer, återställde GPS-klockan med en gång för att slippa se min sega kilometertid.
Sådärja, nu lägger vi den här horribla turen bakom oss. Imorgon är en annan dag som Christer B brukade säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar