20 km lätt!

Efter förra veckans långpass på 20 km ville jag inte vara sämre den här veckan. Eftersom lördagskvällen skulle vigas åt min kompis 30-årsfest kädes det tryggast att ta passet innan festen, istället på söndag.
Så, nyvaken och med lite gröt i magen gick jag ut.

Jag hade bestämt mig för att ta en runda jag sprang i vintras. På nyårsafton lovade jag (i riksradio) att jag skulle springa ett maraton under  2013, och två dagar senare sprang jag den här rundan och det blev länge än jag någonsin sprungit - 23 km. Efter det fick jag ont i knät i veckor/månader. Jag gick ut lite för hårt kan man säga.
Sedan dess har jag inte sprungit där, men det är egentligen en väldigt fin och omväxlande runda. Så, hög tid för revansch!

Först sprang jag rätt ut till havet. Det var helt stilla och önskade att jag vore en sån som paddalade kajak, det var perfekt kajakväder. Men jag paddlar ju inte kajak, har aldrig inte ens suttit i en.

Efter bara några km mötte jag en liten kattunge kunde inte stå emot och var tvungen att klappa lite grann.

Det bästa med att sprniga långt är att man kan hinna med så många olika områden. Den här gången blev det göteborgklyshiga Majorna, förbi alla villor till snofsiga Saltholmen, motionsspåren i Påvelund, via höghusen i Frölunda och miljonprogrammen i Högsbo och så tillbaka till Majorna. Man hinner se så mycket och man kommer till småvägar man aldrig har varit på.
Kan inte riktigt förklara varför, men det är väldigt härligt att ha koll på de minsta stigarna och konstigaste kringelikrokarna.

Sen kom jag hem och stretchade. Att stretcha var det enda jag var bra på i gymnastiken. Det är även det enda jag kan använda min lätta överrörlighet till. Den är mest till besvär annars.

Till lunch åt jag min even vikt i pasta och hemmagjord(!!!) pesto. Herregud vad gott, det fanns inte tid att fotografera.

Kronan på dagen var festen. Det var hatt-tema och varför ha en huvudbonad när man kan ha flera? Flor och fåglar för hela slanten.