Onsdag och jag vaknade med den där känslan av att man ligger i koma och det finns inte en chans att denna kropp skall kunna röra sig. Såklart kan den det, jag är bara lat och gillar att morna mig, men när jag inte m-å-s-t-e gå upp är det svårt. Så jag och komakroppen låg kvar. Ett tag.
Sedan gick jag upp, var kreativ och så, gjorde lite jobb, jag var on top.
Lika bra att springa. Lika bra att ta backpasset. Lika bra att passa på.
Här är ett försök till att visa dagens outfit. Typisk modebloggpose.
Ja där var jag pigg och glad, efteråt var jag ganska mycket tröttare. Helt enligt plan alltså.
Passet gick helt ok, inget superflyt, ingen katastrof. Jag hade behövt mera tid, jag blir lätt stressad när jag är ute och inte har mycket tid på mig. Det känns som att jag inte kan chansa och därför tar jag inga extraturer, extrasvängar eller extrabackar. Verkligen tvärtom. Jag struntar i allt sånt och vill mest kuta hem för att inte bli försenad. Idag blev den 10 km med min jobbigaste backe några gånger i mitten.
Efter passet åt jag en massa avocadomackor och drack litervis med smoothie. Mina drugs of choise. Har iofs ganska många sådana, men smoothie har seglat upp som en nygammal favorit. Avocadomackorna med salt och chilipeppar har, så att säga, aldig lämnat mig. När jag bodde i avocadons hemland Chile åt jag avocado flera gånger dagligen. Gick upp 7 kg på lika många veckor. Kasnke kan man skylla det på deras magiska tårtor och goda öl, men hej, jag vet nog allt att det var avocadon som la sig som ett mjukt hölje runt mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar