För några timmar sedan sprang jag ett toppenpass i skogen. Åtminstone till en början.
Jag hade mina five fingers och sprang i skogen. På stora stigar, små stigar och på obefintliga stigar som plötsligt mynnade ut i ett kärr.
När jag hade studsat runt ett tag skulle jag springa hem igen.
Slappnade av när jag fick springa på en bred och fin skogsväg, kollade in i buskaget för jag hörde någonting där och pang! Eller så mycket pang var det inte ljudmässigt. Mer nån sorts skrap. Jag missade att det var en stor sten i vägen, smällde i tårna och fick nåt djävulskt ont.
Som gammal gymnast har jag stukat min beskärda del av fötter, tår och fingrar. Det här var någonting annat.
Jag var ca 2 km hemifrån och började lika. Men helvete vad ont det gjorde. Verkligen verkligen jätteont. När grät av smärta och ilska över att det är bådar inte gott. Jag som precis fått fart på min träning och börjat springa ganska långa långpass. Fan!
För en gångs skull hade jag inte min mobil med mig.
Jag gick långsamt hemåt. Halvvägs hittade jag en taxi som var ledig. Halleluja!
Den snälle chauffören bjöd mig tom på den korta biten. Minitaxi <3
Nu har jag varit på akuten i två timmar, men de rådde alla som kunde att åka hem och komma tillbaka på morgonen. De var så överbelastade att vi ändå kommer få vända hela natten.
Så nu åker jag hem. Min tå är lika skadad var jag än väntar. Hemma kan jag kanske sova lite.
Ni får den påklädda bilden. Här kan man ändå ana att vänster lilltå kollar åt fel håll. Det var inte så skönt att krångla av sig skorna. Oh nej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar