Nu i helgen tyckte jag det var dags att testa knät/skenbenet och se hur det funkade. Det var rekordvarmt och t-shirt hade varit ett ännu bättre val.
Jag visste inte alls hur lång tid knät skulle orka så jag var beredd på att vända om när som helst. Men jag satsade på 5 km, lätt värk försvinner ju ofta när man blir varm.
Det blev en runda vid Rådasjön i Mölnlycke. Det finns en utmärkt slinga (som säkert är utmärkt) runt hela sjön, men jag sprang bara en bit. Emellanåt var det en liten stig, ibland bred och jämn grusgång, ibland snirklig och rot-rik stig och ibland fick man klättra lite på klippblock.
Det var egentligen ganska perfekt med det varierade underlaget eftersom jag fick chans att känna vad som funkade och vad som inte funkade för knät. Kontentan var väl föga förvånande att asfalt funkade sämst.
Utsikten gjorde inte ont i ögonen direkt.
Hittade en sådan här och blev väldigt begeistrad. Hej hej våren.
Ibland (förvånansvärt ofta) låg det träd mitt över stigarna. Rätt kul tycker jag. Det var dock mindre kul när jag sprang fel, stigen tog slut och i min jakt efter en alternativ stig hamnade jag plötlistgt i någon sorts träsk.
Det syns verkligen inte hur blött det var, men jag klamrar mig alltså fast vid ett träd för att försöka komma på en flyktplan.
Det var inte mycket att göra, bara att springa med så lätta steg som möjligt rätt över det lilla havet av gegga.
Jag överlevde.
Jag sprang 6 km, vände hemåt, och vid 9 km sprang jag förbi en konstgräsplan. Där stannade jag och gjorde lite styrka och sjukgymnastik innan jag sprang ytterligare 1 km för att komma hem.
10 km. Hade mer ont efter passet än under, men det var hanterbart. Med lite ihärdig sjukgymnastik ska det nog bli fason på knät.
Hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar