Inget Stockholm för mig

Jag skrev ett otroligt deppigt inlägg häromdagen. Jag somnade innan jag hann publicera det. Dagen efter, när jag inte längre var totalt mat- och sömndepriverad kändes allt lite bättre. Magiskt det där, mat och sömn funkar varje gång.

Jag kan inte springa Stockholm marathon. Det kommer inte att bli så och det känns jävligt surt. Delvis på grund av att det är tusen spänn – som redan innan jag blev tvungen att ställa in loppet var ett överpris - i sjön.  Man kan inte byta namn, inte få någon del av tillbaka pengarna, no nothing. 

Det tråkigaste är såklart att jag verkligen, verkligen ville springa loppet. Att springa ett marathon är inget jag gör på en höft, utan det kräver beslutsamhet, vilja och motivation. Men nu – inget lopp.

Anledningen till det inställda loppet är ett bröllop. Mina vänner ska gifta sig och tja, det går inte att kombinera med ett lopp i Stockholm. Och när datumkrockchocken hade lagt sig var det inte så mycket att orda om.

Självklart struntar jag i loppet.

(men i hemlighet sörjer jag fortfarande mitt förlorade marathon.)

Jag får rikta in mig på Göteborgsvarvet och vänja kroppen vid att springa långpass så att jag är redo för andra marathon längre fram.

Uppåt framåt osv.