Jämmer och elände

Vilken slitig vecka! Inte sådär gott slititg, som det eventuellt känns när man sprungit fler mil än någonsi, utan bara ren och skär ur form-slitigt. Jag har sprungit med inte bloggat. Min förkylning har hängt kvar och geggat i halsen vilket har varit värdelöst för springpeppen. I tisdags sprnag jag hem från jobbet, men gick en bra bit mitt i. Inget fel med att gå, men det är ett big no no för mig. Det är stört omöjligt att komma igång igen. Men det var så oerhört skönt att gå den där biten. Dagen efter skulle jag springa till jobbet. Halsen kändes fortfarande konstig så jag tog den kortare sträcka till jobbet. Inte många kilometer att hänga i granen. Kanske 4-5 stycken.

Till på köpet har jag haft två 13-timmarsdagar (nom nom nom) på jobbet, ätit flottigt och stressat mycket. På mitt friskispass pajar min CD med all musik. *suck* 

På fredagkvällen tänkte jag springa långt för att få bort den jobbiga veckan ur kroppen, men istället däckar jag på soffan. Vaknar. Har otrolig träningsvärk från ett cirkelfyspass, hela kroppen är full av mensvärk och jag kollar på gokväll, själv en fredagkväll. Det är ju exakt då som man behöver löpningen som mest. Men det spelar ju ingen roll. Det är ju ändå lättare att tycka att livet är jobbigt och stanna kvar under sin filt. 

Men jag drog på mig tajtsen, funktionströjan och dobsom-jackan. Då ringer det på dörren. Min pappa har spontanköpt en namnsdagspresent till mig. Vi som aldrig firat namnsdagar. Det är en bok med tips på löprundor i olika städer runt om i världen. Precis den påminnelsen jag behövde. Påminnelsen om att jag gillar att springa, att jag gillar att bli trött i musklerna, att låta huvudet vila från ljud och film och prat och bara låta tankarna mala varv efter varv efter varv till det inte finns några tankar kvar att mala.

Ja, det var så trevlig att stå där och prata med pappa att min oändliga tidsram för min runda bara blev en 30-40 minuter. Så min långrunda blev 6 km. Strunt samma, 6 km är också bra och det var sköna kilometrar. Några regndroppar i ansiktet, några plusgrader mot kinden, Slottskogen var mörk och nästan folktom. Kvällen blev bara bättre och bättre efter det.

Nu är det lördag förmiddag och ska jag snart springa igen. Ska testa en ny runda. Hoppas halsen är med mig.