För två veckor sedan var jag på ett inspirationspass, alltså bara en engångsgrill, och skulle i en övning ta mig upp från liggande till stående - men med en kompis på ryggen. Jag orkade verkligen inte det (jag som trodde att jag var ganska stark). Inget dramatiskt hände men jag hörde hur det knakade till i knät när jag försökte pressa mig upp.
Sedan dess har värken inte lagt sig, snarare tvärtom. Det är något som klickar i knät, det värker från utsidan av knät och nedåt, fram på skenbenet. Dessutom har jag ont i knävecket, de gör skitont när jag sitter på huk. Det gör alltså ont lite överallt.
Jag tyckte att det hade blivit bättre under veckan, men när jag höll i mitt eget friskispass blev det betydligt sämre igen.
Jag har lagt en väldigt mastig arbetsvecka bakom mig och ärligt talat har det varit skönt att vara lite "skadad". Då har jag åtminstone kunnat sålla bort en grej ur schemat. Visst hade det varit skönt att få springa bort lite stress, men även det kan ironiskt nog bli ett stressmoment.
Så från framgång och välstånd förra veckan har de senaste dagarna bjudit på mer motstånd.
Mitt i alltihop har jag och en kompis köpt en resa till Paris i påsk. Ett (ganska dyrt) ljus i tunneln. Men gud vad skönt det känns.
Jag var i Paris på hemvägen från min språjresa i England när jag var 14. Usch vad jag tyckte illa om Paris då. Jag tycker att det är dags för revansch. Jag har mer Paris-kompatibla intressen (som ost, vin och randiga tröjor) och tänk vad coolt att jogga längs Seine eller runt Eiffeltornet i morgonsol!
Sen äter man en baguett och har basker på sig resten av dagen. Det blir nog bra det här.
Men först: vila och voltaren. Nästan lika kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar