Sporadiskt springande ger sporadiskt bloggande

Det har varit lite hattigt med springandet. Men den här veckan bestämde jag mig för att sluta vila knät. Det verkade inte bli fantastiskt mycket bättre, så jag har testat att träna (klokt) på det istället. 

Förra lördagen sprang jag och fick en kommentar om att jag höll "bra fart". Det var förvisso i en nedförsbacke och vem bestämmer vad som är "bra fart"? Men det gav ändå viss inspiration, jag skulle så gärna vilja hålla "bra fart" jämt. Inte bara i utförslöpor... 

Bild från lördagsrundan. Passerade detta klippblockshinder i modest tempo.

I veckan började jag med jobblöpandet igen. Väldigt skönt. Men det blir inte mycket kvalitet, bara ofokuserad mängd. Mängd är jättebra, men om jag inte får ihop mer träning än såhär och ändå vill nå någon sorts förbättring behöver jag vara mer fokuserad och planerad. Ut ur komfortzonen nån gång! 

Blött väder, blöt lugg. 

Positivt med veckan är att jag stretchat och kört styrkeövningar. Styrkan märks väl inte så snabbt, men jg upplever att stretchen har varit guld för mina knän. 

Men mycket tåhävningar på ett ben i taget blir det. 

Så kom helgen och en förkylning med den. Alltid lika frustrerande. Trots försöken att mota Olle i grind med apelsiner och vila verkar det bara bli sämre. Jag nyser och snorar mer för varje dag. Förväntar mig mirakel tills imorgon. 

Kanske var jättecykelturen i hällregnet inte den mest optimala vilan?