Tog en behövlig paus och tog en bild för att illustrera eländet samt en sedvanlig utsiktsbild. Sedan fick jag springa vidare. Work is awaiting.
Jag har lyssnat på den nya podden Maratonpodden som Svd och journalisten Petra Månström gör. Hon skriver ju även maratonbloggen på svd:s sajt. Jag tycker att det delvis är en jättebra podd, delvis not so jättebra. Jag skulle verkligen kunna prata länge om detta. Men jag ska hålla det superkort. Typ.
Än så länge har det gjorts två avsnitt, första med Malin Ewerlöf, andra med Markus Torgeby. Jag lyssande på Torgeby först pga gillar honom.
Först och främst är det fantastiskt skönt att lyssna på en (ny) podd med bra ljud. Halleluja. Jag må vara nördig, men det kan verkligen driva mig till vansinne när ljudkvaliteten är dålig.
Det är kul med en podd som ritkar in sig på långdistansare och Markus Torgeby är ju en fantastisk intervjuperson. Han är kul och öppenhjärtig, har tajming och ett varierat språk.
Det jag tyckte bäst om i båda avsnitten är när de berättar om varför och hur de springer. Anekdoter och motivation. Dessutom gillar jag att få lära känna personerna mer. Det skulle gärna få vara ännu mer djupintervju med sporttouch.
Det jag inte gillar är kropps- och utseendefrågorna. Man kan absolut prata om fåfänga, utseende och kroppsnojor, men det blir för värderande i podden.
Alltså mindre dejtsnack med Malin, mindre "du är ju snygg"-snack med Markus, färre värderande formuleringar om kroppstyper ("måste man se ut som en räka eller får man ha lite muskler?"). Att det dessutom i avsnittet med Malin pratas om att man tydligen inte kan äta vegetariskt när man tränar för då får man helt enkelt inte i sig tillräckligt med mat gör mig så TRÖTT att jag grymtade och frustade högt för mig själv när jag sprang i snömodden.
Hur de hanterar sponsorerna gillar jag inte heller.
Jag har alltså vissa mycket tydliga problem med podden, men i stort är det en kul och intressant lyssning. Speciellt på Torgebyavsnittet. Väldigt öppenhjärtigt om hans unga mamma som fick MS, om prestationsångest, konstiga tränare osv.
Slut på poddprat!
Efter min arbetsdag skulle jag springa hem och jag förvandlades till Sporty spice (fast i svettiga kläder).
Jag tog den här bilden på snön, isen och de konstiga grejerna i vattnet. Sedan dog mobilen. När jag drog ur mina små hörlurar blev det kallt. Kan små in-ear-hörlurar verkligen värma? Jag riktigt kände hur det fläktade i hörselgångarna.
Sen kom jag hem och smorde min vinterfnasiga och sönderduschade hy med olja från en malen nöt som min kompis importerat från indonesien. Något som luktar så konstigt bara måste funka. Tog lite i håret också. Skadar nog inte.
Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar