Trötta ben på en trött kropp

Om jag inte vill springa både till och från jobbet krävs det planering. Planerar jag inte har jag inte heller någon ytterjacka på jobbet och då är det 99,9 procent av gångerna lättare/bättre/skönare att springa hem också.

Men den här veckan planerade jag. Tänk vad lite lättja kan driva en till...

Tog lånecykeln till jobbet, hade med mig springutrustningen i löparryggsäcken.
Efter jobbet svidade jag om, lämnade mina ytterkläder och skor på jobbet och sprang hem. Tyvärr hade jag bara packat ner en vante. Men eftersom det var minus ute passade cykelvantarna (lovika) bra.

Det gick tyvärr makalöst segt. Benen var trött på det där nästan sjuka sättet. Jag känner mig inte sjuk, men var helt orkeslös. Helt. När jag sprang förbi hållplatsen kollade jag tom när båten hem gick. Det skulle dock dröja en dryg kvart och nä, då kommer jag att förfrysa och det är det inte värt.

Så småning om, helt utan extrasvängar eller bousrundor, kom jag hem.


Morgonen efter, det vill säga imorse, var det dags att springa igen. Eftersom jag har tvättid imorgon fick jag dra på mig samma (vinter)strumpor. Fräscht.

På med lovikavantarna igen och iväg.

Benen var nästan lika sega idag. Suck. Ska det vara såhär? Första gången jag sprang göteborgsvarvet gick älvsborgsbron som en dans. Inte så mycket dans idag. Foten känns helt ok, men denna trötthet? Det kommer inte springas några marathon med de här klumparna till ben.
Vill reklamera.
Men satsar istället på vila.

Det kommer nog bli en del vila veckan ut. Mycket ska hända i helgen. Just därför hade jag inte velat vila nu, men jag kan ju inte känna mig såhär trött. Fick dessutom märkligt ont i baksidan av knävecket som känns så fort jag rör på mig.

Så nu hoppas jag att det inte kommer någon snö för då kommer jag verkligen vilja springa i alla fall. Saknar oväntat mycket att få knarra fram på ett tjockt lager snö.