Den blå timman

Det är fruktansvärt svårt att komma upp på morgonen. Snoozandet tar över mig. Imorse kom jag iväg lite för sent, hade lite bråttom och sprang på så snabbt min komakropp orkade. Inte dösnabbt alltså.

Men det var ovanlig fint väder (inte gbg-regn på tvären). Älvsborgsbron var värd ett kort fotostopp. 

När jag pluggade film åktes det ut till Öland (inte från Göteborg, men från Kalmar) fruktansvärt tidigt för att filma i sådanthär morgonljus. Timmen när allt är blått. 

Snabbt snabbt. Glittertajtsen svishade fram över Hisingen.

Väl framme var jag duktig och drack vatten. Om jag inte dricker direkt försvinner törsten helt och hållet, men ersätts istället av en molande huvudvärk. 

Ändå glömmer jag nästan jämt av att dricka. 

Nu blir det helg. Det borde innebära långpass. Nåt blir det ju. (Kanske maratonkollande på netflix?)