Den smärtande foten gör oefterlängtad comeback

Det gör ont i min fot. Precis på samma sätt som det gjorde ont i min fot förra våren. Inget akut, och precis som då tänker jag "konstigt, jag verkar vara stel". Jag fortsätter springa, precis som då. Men förra året gick det till slut för långt, den molande smärtan som kom när jag sprang långt kom så småning om tillbaka som väldigt smärtsam smärta redan vid första löpsteget. Då fick jag pina mig igenom mina egna friskisuppvärmningar där jag springer några varv i en gympahall.

Jag har ingen aning om vad jag ska göra för att det ska bli bättre. Det är inte för mig logiskt vilken muskel som behöver tränas. Men jag vet att det blir värre när jag springer. Buhu.

Tänkte vara en duktig löpare som inte gör samma fel två gånger. Hur det nu ska gå till. Asfalt känns inte optimalt, så om det bara kom en massa snö skulle det lösa ett stort problem för mig. Men då måste det komma så mycket att trottoarerna inte skottas ner till barmark.

På grund av denna fot blev det inget långpass idag. Inget pass alls faktiskt. Jag behöver komma på ett sätt som gör att jag kan springa i skogen i Skatås. Men det ligger ju så långt bort. Min cykel är stulen, jag har ingen bil och det tar mig minst 45 minuter att ta mig dit med kollektivtrafik. Funderar på att gå med i en skatåsbaserad löparklubb enbart för att få någonstans att göra av ombyteskläder och få duschmöjligheter. Om jag hade det skulle det blir lite smidigare att springa där iallafall.

Kvällen har istället för springning ägnats åt försök till huvudståenden.
Et voila!