Det blir onekligen lite mer av ett projekt. Det är mössor och åkpåsar och täckbyxor och jackor osv.
Väldigt kul med sällskap och variation, men herregud vad tungt det var!
Till en början ville treåringen prompt också springa. Det är ju iofs bra.
Sedan hoppade hon ner i vagnen och vi sprang en gammal runda som vår pappa väldigt ofta sprang när vi var små. Rundan är döpt efter en av vår tredje systers barndomskompis, Jenny, eftersom hon bodde på vägen.
Jag minns jennyrundan som jättelång. Överlag minns jag alla avstånd på samma sätt som när jag var barn, det vill säga betydligt - ja rent av enormt - mycket längre än vad de faktiskt är.
Jennyrundan var ca 4 km. Trodde nog att den var en mil.
Det var en pärs att skjuta den där vagnen framför sig. Hade vi inte varit två skulle jag inte orkat många meter.
Jag vek så småning om av och byggde ut rundan lite. Det blev mycket kors och tvärs i olika bostadsområden. Så småningom, och efter att ha trampat fel ch ramlat i en lerpöl, fick jag ihop 10 km. 3,5 av dem var med syrran och vagnen.
Hon var lite orolig för att jag inte skulle bli tillräckligt trött så därför la hon in lite spurter här och där.
"Här brukar rosa pantern (känd person i göteborgska löparkretsar, springer loppen utklädd till rosa pantern och har sina egna motionsgrupper)säga åt oss att spurta". "Öka öka!!" Och "nu spurtat vi uppför backen". Herregud. Jag hade fullt upp med att överleva, behövde verkligen inga spurter.
När vi kom hem berättade systern att vagn plus barn vägde ca 35 kg totalt. Inte så konstigt att det var kämpigt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar