Är det här nervositet?

Jag glömde blogga. Sedan glömde jag en dag till. Jag sprang till jobbet i tisdags, men eftersom jag fick ont i foten ville jag inte springa hem. Jag vet inte om jag är hypokondrisk (funderade så sent som på lunchen ifall jag hade magsjuka på g - men kom fram till att jag bara var hungrig), men plötsligt har jag ont, känner mig krasslig och enormt trött. Verkligen supersömnig. Kanske är det järnvärdena som sjunkit igen. Kanske är jag bara nojig.

Tisdagsmorgonen var dimmig och blöt, det var som att springa i ett regnmoln. Men det var även varmt (Eller, tja "varmt" - vi snackar ändå om oktober), så det var väldigt oklart vad som var svett och vad som var regn. 

Jag tog på mig reflexvästen. Det kändes som att den behövdes för att inte bli överkörd.

Den uppmuntrande frukosten. En sorglig banan och automatkaffe. Vissa dagar är lyxigare än andra. 

Imorgon ska jag springa igen, men just munkar jag inte ens en gnutta lust. Det känns kört, träningtiden har tagit slut och vill bara lägga mig ner och invänta loppet. 

Vet inte om det är en bra taktik.