Två mil och cykling på det

Lördag och dags att röra på träpåkarna. Jag har haft helt sjuk träningsvärk, lite oklart varifrån, men jag antar att det är backintervallerna som gör sig påminda. Jag har yogat en hel del också, men det jag har mer kännt av i ryggen.

Det tog minst tre km innan den oerhörda stelheten började släppa, men det var först efter nån mil som jag insåg att jag inte tänkte aktivt på mina (stela) ben längre.

Planen var ett långpass. Men så mycket mer än så hade jag inte tänkt. De senaste två veckorna har jag sprungit 16 km som längst och således var det dags att springa längre.
Samtidigt är det göteborgsvarvet nästa vecka och jag vill inte springa sönder mig. Senast jag sprang över två mil fick jag diffust ont både i knän och fötter.
Så jag tänkte att 18 km blir bra. 20 km ifall jag får feeling.

Jag har ju sagt att änggården är backig - och visst finns det några backar där - men i skatås. Herre min gud. Jag sprang runt båda delsjöarna och det kommer sådana sjuka backar en bit på den sträckan (strax efter där jag tagit bilden på sjön). Suck. Jag får verkligen ingen rytm alls, springandet kretsar snarare om att hasa mig upp för den ena och den andra backen.

Kändes möjligtvis extra jobbigt just idag pga all min träningsvärk. Det är ju inte omöjligt.

Jag sprang vidare, tog det lugnt och försökte tänka på min teknik. Skulle gärna springa med någon som ger mig tips. Någon som coachar. Kanske är det dags att våga mig på en löparklubb... 

Just när jag funderade på hur jag skulle utöka min 16 km-slinga så att den blev 18 (minst) mötte jag min fasters sambo. Han ska springa sitt första maraton nu i Stockholm och skulle ge sig på 30 km. Jag sprang med honom någon kilometer innan jag vände. Då mötte jag snart min faster och sprang lite med henne också. Väldigt kul att springa på kändisar. 

Allt som allt blev det 20 km. Lugnt och smärtfritt. Först när jag cyklade hem en fick jag ont i knät. Jättemegaont.

Jag behöver ibland knaka mina knän, det känns som om något ligger fel och jag måste knaka det till rätta. Men den här gången gick det inte att knaka. Väldigt obehaglig smärta. 

Efter någon timma gick det över, lika plötsligt som det kom.

Jahopp.

Får hoppas att det inte kommer tillbaka.