Träningens förbannelse

Det ingen aldrig berättar för dig är att det är jävligt dåligt att fästa dig (för mycket) vid en träningsform. För du börjar oundvikligen grubbla över livets meningslöshet den dagen du ådrar dig en smärre skada. Vad ska jag göra nuuu? Ska jag stänga in mig i en spinningsal eller ett badhus? Eller simma i en svinkall sjö eller strömt ishav. Helst inte. Ska jag hänge mig åt rosévin och säga farväl till kondition och den lilla självdisciplin jag ändå piskat i mig? Helst inte det heller (även om rosé i solen låter ok).

Ett sånt i-landsproblem. Löpning är inte allt, men just precis den här årstiden är ju den allra bästa för spring.

Min "skada" kom lite smygande. Det är nog en liten överbelastning efter göteborgsvarvet. Jag har ont på utsidan av vänster fot och det gör ont på ett så konstigt ställe att jag tänkte att det var en nerv eller nåt som lagt sig lite fel. Men smärtan blir otvetydigt värre dag för dag och platta skor är döden för foten. Så nu har jag en klack på skon. Avlastar faktiskt märkbart, men på alla andra sätt är det mer obekvämt.

Mattias tippade på att det var nåt med en sena som tydlige sitter precis där jag har ont och det låter ju rimligt.Jag får försöka vila foten (inte så lätt eftersom jag brukar den dagligen), men det är frustrerande.

Det här kommer säkert ta veckor att vila bort, just på grund av att jag måste ju ändå stå och gå på foten. Men då får det väl va så. Jag kan ju inte göra nåt åt det. Jag är inte bitter.

Där gör det ont -->