Första veckan kände jag av min arga vänsterhöft så fort jag tog några springsteg, men imorgon tänkte jag springa till jobbet så då får den gärna vara glad och må bra igen.
Jag är lite rädd för att komma igång igen. Jag har funderat på vad jag vill uppnå och kontentan av det är jag behöver träna hårdare, eller mer fokuserat iaf.
Och det där gör mig nervös.
Då är det skönt att ta ytterligare en vilodag och skjuta upp det hela lite till. Disciplin har väl aldrig varit min starkaste gren.
Mitt naturliga mål (vill inte förstora upp det) med min träning är att bli snabbare. Jag har lunkat på i samma tempo i flera år, jag har inte aktivt försökt bli snabbare, men nu har jag tänkt sträva efter det.
Lopp-schemat är helt öppet fram till maj när det är gbg-varvet. Om jag skulle komma under 1,50 där skulle jag vara nöjd, om jag kom under 1,45 skulle jag vara svinnöjd. Men det känns svårt, än så länge för svårt.
Jag är ganska nojig på det sättet, vågar inte riktigt tro att saker ska gå vägen.
Jag vill absolut springa marathon igen, jag vill ha en revansch och jag vill åt den där grymma känslan efter loppet. Känslan jag hade innan och framförallt under loppet måste jag inte åt. Den var grym på ett mycket jobbigare sätt.
Men imorn: första passet post Amsterdam. Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar