Snygghisingen ftw

Tycker att det var lite väl slitigt för knäna att springa både till och från jobbet, så idag tänkte jag bara springa hem. 

Så imorse cyklade jag, det var glashalt här och där och när jag nästan var framme vurpade jag. Man är ju chanslös när cykeln bara försvinner under en. Ska köpa dubbdäck. Tänkte bara köpa till framhjulet, men så nämnde jag det för min pappa och han la lite smidigt in ett veto. Han propsade på att betala däcken (och på så sätt se till att jag köper till både fram- och bakhjul). Okej, okej, jag _ska_ köpa två. 

Nog om cykling. 

I slutet av dagen bytte jag om. Tog en bild i vårt gula trapphus. Kittad och klar.  

Man, eller iaf jag, behöver inte särskillt mycket kläder trots att det är lite kallare nu. Jag ser hur folk bylsar på sig, men jag tycker att man ska frysa lite när man går ut. Det går snabbt att blir varm.

Idag var det några plusgrader (6?) och jag hade långa, vanliga tunna tajts, t-shirt, tunn vindjacka och kort reflexväst + löparvantar. Vantarna åkte av efter några km.

Benen var pigga och det kändes som att jagvhade bra fart. Min GPS låg hemma och det spelar egentligen ingen roll vilket tempo jag höll. Känslan av starka ben och ett flås som inte skenar så fort jag bara kollar åt en backe är betydligt viktigare och uppmuntrande.

Det blev i vanlig ordning 7 km. 

Jag har däremot börjat tröttna på sträckan. Har ju cyklat den kontinuerligt i några år, och tidvis är jag väldigt less på Älvsborgsbron, Eriksberg och allt det där. Men det är ju ganska fint ibland också.