Söndagsmyz

Vad svårt det var att komma ut och springa bara för att springa. Inget jobb eller hem att ta sig till. 

Bara lite vanligt spring. 

Min mage ballade ur igår och idag har min fot gjort ont. Jämna plågor.

Tänkte att jag skulle testa lite, springa några km och om magen eller foten gjorde för ont kunde jag springa hem igen. 

Efter ett tag kändes det kanon (ser kanske inte jättelycklig ut på bilden, men strunt i det). Tempot var lugnt, vädret var vackert och änggårdsbergen var mjuka och sköna i motsats till den sedvanliga Älvsborgsbron.

Det blev en riktigt trivselrunda, och jag funderar lite på om jag borde fokusera min träning lite mer. Styra upp den, planera mer och ha några mål. 

Och visst, det vill jag väl, men nu? November? Jag kanske ska tillåta mig några månaders mysspring (kan vara utmanande nog att komma ut kontinuerligt när det är kallt och mörkt och blött), och sedan fokusera lite mer fram mot våren. 

Ja, så blir det nog. Jag kan ta den här vintern till att testa lite olika sorters pass, leta upp bra backar att springa intervaller i och så. När det väl är dags för uppstyrd träning har jag gjort min research. Då får ju även den här perioden lite mer mål och mening. 

Vad sjukt det känns att jag så gärna vill ha ett syfte med att springa. Men ibland undrar man ju varför man håller på. Och det är inte alltid "för att jag gillar det" känns särskillt motiverande, eller ens sanningsenligt.

"Research inför våren" låter väl iofs inte heller så kul. Hmm. 

Vart kommer det här att sluta?

Passiv vila i soffan hela 2015?