Vissa träningscoachskojare försöker ju "movitera" människor med att säga att dygnet har 24 timmar, on du tränar en timma har du fortfarande hisnande 23 timmar över till annat. Hah! För det är ju så man ser på sina dagar! Som att man går och dräller alla andra 23 timmar?
Jag har vanligtvis en mycket fri fritid. Jag har inga barn, inga surdegar som ska matas eller kök som ska renoveras. Jag kollar på tv, äter, sover och tränar. Hänger med mina kompisar och min kille. Men det är ju inte som att jag upplever att jag har 24 timmar att disponera som jag vill. Det ska sovas, handlas mat, jobbas, frakta sig själv till och från jobb, städas, tvättas, hålla egna träningspass, tränas själv och gärna ha ett socialt liv och just det hälsa på mormor ibland också. Om någon med fler fasta punkter i livet (typ barn) skulle uppleva det som svårt att hinna träna skulle jag förstå. Det är svårt. Det är inga 23 timmar som bara dräller. Men det är också så himla skönt att få bli fysiskt trött när hjärnan har gått i hundraåttio hela dan.
Med den känslan packade jag ner springkläderna i löpareyggsäcken imorse. När jag packade upp dem 13 timmar senare kändes det inte alls lika kul. Jag ville liksom bara lägga mig raklång på kontorsgolvet och somna. Men istället sprang jag över Älvsborgsbron. 7 km asfalt hem. Det gick i joggfart, inget mer avancerat än så.
Mötte förvånansvärt många som var ute och motionerade och trots mörkret var det fortfarande shortsväder.
Hade tänkt springa tillbaka till jobbet imorn. Men magen ballade ur lite, fick väldigt ont och det håller i sig, så kanske tar jag det lugnt istället.
Springa på bron! Ta selfie!
Hemma! Ont i magen :( men trött i benen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar