Hett i solen

Tisdagen blev en monokromt matchad morgon. Med nya löparväskan på ryggen och shorts på benen sprang jag i solen mot jobbet.

Det är nästan det bästa av allt, att man förlänger bara-ben-säsongen så mycket när man tränar utomhus. För även om jag höll på att förblindas av solen var det inte supervarmt för de ickemotionerande. 

Solen glittrade i havet så till den milda grad att jag fick ta på mig solglasögon. Har nog aldrig sprungit med solbrillor tidigare men det var ett halleluja moment. Herregud så skönt och avslappnande för ögonen det var. 

Jag har börjat experimentera lite mer näe jag springer. Jag knör in korta fartökningar, typ "mellan den och den stolpen springer kag snabbt". Det livar faktiskt upp vardagen en del, men jag inser också hur ovan (läs: dålig) jag är på intervaller...

När det var dags att springa hem från jobbet tog jag på mig solglasögonen med en gång. Och ett linne. Hade med mig det utifall att det skulle bli jättevarmt. Och ja, det var helt klart varmt nog. 

Det var också bra att testa hur ryggsäcken funkade när jag bara hade linne på mig. Jag märkte inga skavtendenser så jag är mycket nöjd. Jag behöver dock vänja mig vid den lite stela och hårda ryggplattan. Har inte haft en bästa med sådan innan. 

Jag sprang så snabbt jag kunde (typ) hem för jag skulle på teater och var väldigt försenad. Men en bild på utsikten från Älvsborgsbron var jag ju tvungen att hinna med. 

Ps, jag hann till teatern. Men det var inställt. 

Förkylningspaus och kort långpass i solen

Jag blev snabbt väldigt förkyld efter senast jag skrev. På en dag blev jag helt däckad. Funderade på om det var plötslig pollenallergi med tanke på extremnivåerna av pollen med medecinen jag köpte hjälpte inte det minsta så det var det inte. Skönt ändå. 

Jag har vilat några dagar men igår började jag känna mig friskare igen. Det var dock ingen tvekan om att jag inte skulle springa och ägnade dagen åt att enbart kolla på två lopp. Först lerumsloppet, en backig 10 kilometatare i gassande sol. Sedan åkte jag till slottsskogen och Tough Viking. Kollade fascinerat på väggen/den branta rampen de skulle springa uppför. Verkligen svårt, inte bara lite lattjolajbansvårt. 

Men idag blev det spring även för mig.

Föreställde mig 12 km i skatås, men jag hade visst blandat ihop hur långa visste rundor var...

Vädret ar ju varit himmelskt och jag fick den där känslan av att jag aldrig ville att rundan skulle ta slut. Jag ville bara fortsätta i den fina, vårvarma naturen en evighet.

Denna känsla försvann märkligt nog när jag närmade mig slutet.

Det tog längre tid än jag trodde. Även om det var skönt tyckte jag att mina 12 km var väldigt långa. Förklaringen låg i att sträckan var 16 km.

Jag la in några spontana korta intervaller. Det var lite kul för variationens skull. Jag behöver nog mer sånt. Så kallad kvalitetsträning (vad som är kvalitet kan vi ju diskutera). 

Efteråt datt jag i gräset och kollade på andra som slet och känpade.

En trevlig stund.

*Jag kan springa, jag är inte förkyld*

Egentligen kände jag det redan igår kväll. Precis när jag somnat till väckte jag mig själv av några sådana där avgrundshostningar. Halsen kliade, men när morgonen kom och jag kände den irriterande välbekanta svullnaden i halsen orkade jag inte vara klok. Jag får vila när jag blir sjuk på riktigt istället.
Nu har jag börjat nysa och nysa och nysa. Eller kan det här vara pollenallergi? Pest eller kolera.

 Jag och rosslet sprang till jobbet, precis som jag planerat. Jag vill väldigt gärna ha mer strukturerade träningar, men det är så o-e-r-hört praktiskt och smidigt med transportjogg att det liksom inte blir någonting annat. Men idag la jag i alla fall en in en spontan fartökning upp för Älvsborgsbron. Alltid nåt.

I övrigt är jag väldigt sugen på att komma bort från asfalten och springa i naturen. Och nej, tyvärr räknas Slottsskogen inte som natur. Till sommaren har jag och en kompis pratat om att jag ska hälsa på henne i hennes föräldrahem. Jag har inte ens fattat vart detta föräldrahem är (mer än norröver) men de bor utanför Åre och därmed är ju fjällspringspeppen total. Kan tilläggas att min kompis inte springer, så vi kommer inte ge oss ut på några flerdagarsturer, men lite vyer och vidder ska jag nog kunna få till på egen hand (fot).

I en våg av hybris funderade jag på om jag kunde ta Jämtlandstriangeln på en dag. Hehe.

En älvsborgsbro och en medaljgömma

Igår var det kortbyxepremiär! Efter flera dagar av vin och kaffe i Paris var jag nog lite uttorkad för herre min gud vad bedrövligt törstig och yr jag var. Solen ch de 21 graderna gjorde väl sitt också.

Idag har jag varit lite snurrig hela dagen, men sprang hem från jobbet. Gött väder var det också. 17 grader(?) och lite regn. Ahhh.

Här vinkar jag hejdå till jobbet. Och ja, det  är en lite. Blodblåsa jag har vid ringfingret. Orsakades av restaurangbesök i Paris. Oerhört dramatiskt. 

Jag tänkte tanken att jag skulle intervalla mig hela vägen hem, men på grund av den skumma yrseln höll jag mig till att springa. Rätt upp och ner. 

Jag sprang bakom en man, kanske 60 år, som jag såg att jag skulle springa både ifatt och förbi utan märkbar ökning. Det är alltid kul när en sådan person försöker hålla undan, för jag vet ju redan att jag kommer springa förbi. Det är dock inte lika kul att vara den som blir omsprungen. Hehe.

Dagens utsikt från Älvsborgsbron. Regn, sol, moln och strålar - allt på samma gång. 

Jag lyssnade på maratonpodden idag igen. Har inte lyssnat sedan jag skrev om den senast, då jag var rätt skeptisk.

Nu känns det som att de hittat formen bättre. Inga "dolda" spons-samtal med Apollo (hatar sådant). Intervjun med Emelie Forsberg var väldigt kul att lyssna på. Hon är så fruktansvärt grym, samtidigt som är ödmjuk och charmig. Någon jag både kan identifiera mig med och se upp till. Dessutom funkade hon bra i poddformatet. Klart värt en lyssning!

Väl hemma gick jag direkt till källaren och letade i gamla flyttlådor. Jag hittade mina grejer, men jag hittade även min pappas gamla medaljer. De som jag kollat på så många gånger när jag var liten har plötsligt en ny innebörd nu när jag sjölv springer. Förutom en hel drös från göteborgsvarvet fanns där bland annat en från Vätternrundan 1979 och tre stycken från Sthlm maraton 1984, 1985 och 1987. Väldigt coolt. Jag vill också ha en!  

Shortspremiär

Det är visst i Sverige solen finns, inte i Paris. Så nu, lite käk och vatten efter att jag kommit hem från la France, är det dags för bara ben!

Bonjour Paris!

Jag är i Paris, bor på ett helspejsat hotell och vaknade tidigt av mig själv (trots mycket skön säng) för att gå ut och springa. 

Ett styck spejsat trapphus, mycket färg och ultraviolett ljus. Samt ett styck manetformad lampa. 

Jag gick ut vid 08 och hade googlat jättejättemycket för att förstå exakt var uppgången till Promenade Plantee var. Den skulle tydligen ligga nära Bastille, men jag hade inte sett en skymt av den trots idogt spanande. 

Men tack vare researcharbetet sprang jag  rätt på den. Den var stängd. Öppnade kl 09 på helgen. 

Jag gjorde det enda rimliga och fortsatte längs med den. Det var också fint och dessutom mötte jag flera andra joggare. 

Snart insåg jag dock att jag inte hade någon koll var jag var, eller rättare sagt: vart jag ville. 

Promenade plantee är fin, men jag sprang ju inte PÅ den utan nedanför och omgivningen blev allt tråkigare. Jag ville ta mig till Seine och stannade vid första bästa karta.

Det hjälpte lite, men jag sprang fel flera gånger, mitt lokalsinne hänger verkligen  inte med här. Efter tusen övergångsställen och lika många tvärnitar och helvändningar kom jag fram till den: Seine!

 Då var det inte så svårt. Sprang längs med. Över en bro. Tog en selfie, 

Förbi Notre damm (som var mitt span hela tiden, där skulle jag vända). 

Över en bro till och sedan tillbaka längs med vattnet på andra sidan.

Turistande innan frukost är grymt. Det blev däremot ingen optimal runda. Orytmiskt, många stopp pga trafik och kartläsning, svårsprungen kullersten och en gång ramlade jag till och med. Men det var ändå gött. Jag blir alltid lite utomkroppslig och tänker "här springer jag vid Seine", en tanke som känns supermaffig och overklig. 

Rundan avslutades längs Canal st Martin. Sen hem till hotellet och en massa (dyr) frukost. 

Planen var att jag skulle springa Promenade plantee imorgon bitti istället, men det blir inte så. Jag har blåsor under fötterna, och inga skor att byta med. Jag får offra rundan för att ha kvar några fötter att turista med mitt resesällskap. 

Mer spring (i andra skor) när jag kommer hem!

Nyttonöje

Imorgon ska jag åka utomrikes och kom på att jag ville ha kontanter. Cash is king, speciellt när man inte hittar en bankomat lika snabbt som man trott/planerat/hoppats. 

Så med plastfickan i magfickan sprang jag iväg.

Vädret lämnade en del att önska. Regn är väl ok, men rak motvind? Nä tack. 

Det var rätt tungt med också taggande  att springa i den där vinden. Visa vem som bestämmer osv. 

Det var skönt att komma ihåg hur skönt det är att komma ut. Att jag piggnar till och orkar långt trots att jag tyckte att jag var både hungrig och trött innan. Den känslan glömmer jag av dagligen. Tror alltid att jag kommer känna mig otroligt energilös när jag springer, men oftast är det ju närmast tvärtom.

Väl på Frölunda torg beblandade jag mig med osvettiga personer som luktade som  man bör göra när man är i ett shoppingcentrum.

Jag köpte mina pengar och gick. 

Nu hade jag vinden i ryggen. Skönt för jag hade blivit rätt kall under min stillsamma pengajakt.

Det fanns inte så mycket naturskönt att titta på, men jag tycker att höghus är rätt coola dom med.

Imorgon åker jag till Paris. Tänkte springa där med. Då med annan utsikt. 

Au revoir.

Otrogen

Jag var på yoga. Jag brukar ju aldrig skriva om träning som inte är jogg/spring/löp men yogan kvalificerar sig in ändå. För det här var precis vad min stela och sneda kropp behövde. Styrka, smidighet och stretch. Perfekt när jag fortfarande känner mig för förkyld för att springa.

Vanligtvis ser jag all träning som inte är att springa som förlorad springtid. Eller åtminstone bortprioriterad springtid. Men im jag är klok fortsätter jag med yoga nu och då. Det känns som att kroppen mådde bra.

Det är lätt att vara klok i teori iallafall.

Det kan ju kroppen glädja sig åt.

Sporadiskt springande ger sporadiskt bloggande

Det har varit lite hattigt med springandet. Men den här veckan bestämde jag mig för att sluta vila knät. Det verkade inte bli fantastiskt mycket bättre, så jag har testat att träna (klokt) på det istället. 

Förra lördagen sprang jag och fick en kommentar om att jag höll "bra fart". Det var förvisso i en nedförsbacke och vem bestämmer vad som är "bra fart"? Men det gav ändå viss inspiration, jag skulle så gärna vilja hålla "bra fart" jämt. Inte bara i utförslöpor... 

Bild från lördagsrundan. Passerade detta klippblockshinder i modest tempo.

I veckan började jag med jobblöpandet igen. Väldigt skönt. Men det blir inte mycket kvalitet, bara ofokuserad mängd. Mängd är jättebra, men om jag inte får ihop mer träning än såhär och ändå vill nå någon sorts förbättring behöver jag vara mer fokuserad och planerad. Ut ur komfortzonen nån gång! 

Blött väder, blöt lugg. 

Positivt med veckan är att jag stretchat och kört styrkeövningar. Styrkan märks väl inte så snabbt, men jg upplever att stretchen har varit guld för mina knän. 

Men mycket tåhävningar på ett ben i taget blir det. 

Så kom helgen och en förkylning med den. Alltid lika frustrerande. Trots försöken att mota Olle i grind med apelsiner och vila verkar det bara bli sämre. Jag nyser och snorar mer för varje dag. Förväntar mig mirakel tills imorgon. 

Kanske var jättecykelturen i hällregnet inte den mest optimala vilan?