Nu har det blivit mörkt. Och jag är bedrövligt trött, framför allt på morgonen. Så när jag sprang till jobbet trots denna tröttma, och det ändå fanns lite morgonljus att fotografera i, gav jag mig själv dispens. "Koncentrera dig på att springa, skit i allt annat".
Utan bilder fanns det inte mycket att blogga om - ytterligare 7 km asfalt till jobbet, och återigen 7 km asfalt hem. Blåst, lastbilar och sega ben är inte mycket att hänga i julgranen.
Vips har det gått två veckor sedan senaste inlägget.
Jag springer fortfarande såklart, men inte lika mycket som vanligt. Förra veckan blev jag blev förkyld och allmänt upptagen. Stormen Sven kom och gjorde allt onödigt jobbigt.
Efter min senaste transportjogg började min fot dessutom göra ont igen. Det är ett ställe (en sena?) vid fotknölen som ömmar och värker när jag springer. Det gör ofta lite ont just där, men brukar inte hålla i sig. Men nu är det mer ihållande och har börjat gå på Friskis och Svettis mer (hehe, dvs 1 pass).
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med foten. Är den verkligen något att behålla om den ska krångla?
Nä, jag kanske inte hugger av den. Troligtvis gör jag dock någonting mindre drastiskt. Som en styrkeövning eller två.
Det kan även vara dags för ett par nya skor. Jag trodde nog att det skulle kommit snö vid det här lagget och då har jag ett par inov8 som är grymma i snö, och för is har jag mina broddar och då är inga skor särskilt ergonomiska längre. Men pga av snöbrist har jag egentligen bara ett par som jag gillar.
Jag vill hålla mig hel och frisk och jag längtar efter att springa mycket och långt igen. Fler långpass. Det känns ballt att klara av 2 mil som ett helt vanligt träningspass. Men just nu pallar inte foten det. Jag kan ju tvinga den, men då kommer den att straffa mig orimligt länge efteråt.
Skynda långsamt, klokt men olidligt tråkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar