Ett dåligt pass

Jag mådde konstigt hela dagen, var otroligt trött och slumrade bort timma efter timma på soffan. Jag ville ändå testa mina nya skor, ett par nike zoom med en sula som gjord för sliriga stigar i skogen.

När jag väl släpat mig ut var det ganska mörkt, men det var först när jag var framme vid skogsbrynet vid änggårdsbergen som  jag insåg hur o-upplyst det var där i skogen. Jag gav mig in ändå och tänkte att ögonen vänjer sig. Jag mådde fortfarande rätt dåligt och orkade ändå inte tänka ut en alternativ runda för mig och mina skor.

Tyvärr var det inte bara mörkt, det var även lerigt, geggigt och halt. Det tog bara  100 meter innan jag ramlade både oväntat och handlöst.

Suck.

Jag ramlade bara en liten bit  ifrån det ställe där jag bröt mina tår för ett halvår sedan. Då hade jag ingen mobil med mig. Det hade jag inte den här gången och något ska man väl lära sig med tiden? Så jag vände.

Jag var helt ur form, svettades som ett djur och fantiserade om att springa in i en lyktstolpe bara för att får bli lika knockad som jag kände mig.

All denna action på drygt 4 km.

Men men, det går inte bra jämt. Uppenbarligen.

De nya skorna: