Jultradition

Det har blivit lite av en tradition. I och för sig en ganska ny tradition, men än dock. Jag brukar inleda julafton med en springrunda. Det började för tre år sedan när snön låg gnistrande och solen strålande. Året efter var det väl inte lika fantastiskt väder, men det är rätt skönt att få lufta benen innan man ska sätta sig ner och äta sig till total paltkoma. I år var vädret vidrigt, men men - vad ska man göra? Tradition är tradition.

Vid halv tio gick jag ut. Regnet strilade och blåsten piskade. Mmmm. Varmt var det iallafall. 6 plusgrader. Snudd på tshirtväder ju.

Det var minst sagt lugnt i Slottsskogen. Några tappra hundägare var ute och gick, men även ett gäng gubbar med tomteluvor. Jag ångrade mig nästan att jag inte hade tagit på mig mina röda tajts och min röda jacka. Jag är ju dock mer för den anonyma stilen när jag springer. Krigar för mig själv osv.

Jag sprang upp till Änggårdsbergen. Det känns alltid som att man plötsligt kommer ifrån stan när man är där. Den känslan finns inte alls i Slottsskogen, men i Änggården kan man nästan glömma att man är mitt i Göteborg.

Idag var det dock fruktansvärt blött. Sjöar täckte stigarna (med omnejd). I början ansträngde jag mig för att undvika fotbad, men efter en tag orkar man ju inte längre. Vid vissa tillfällen har jag behövt stanna och ta mig en funderare på hur jag skulle överstiga vattenhindret (men det gjorde jag alltså inte utan älgade fram så gott jag kunde).

Det blev 10 skittunga km i halv storm. Jag skyller segheten på att jag eventuellt har en infektion i kroppen. Att jag har sprungit avsevärt mycket mindre än "vanligt" (vad är vanligt?) har nog inte någonting med segheten att göra...

Väl hemma körde jag några av mina sjukgymnastiska höftövningar. Min höft är ojämnt tränad vilket gör att jag får superont när jag sprungit ganska långt. Dvs tillräckligt långt för att jag ska säcka ihop, tappa den fantastiska hållningen och belasta höften på det där sneda sättet jag alltid gör när jag inte koncentrerar mig på att belasta den jämnt.
Först ut: stillsamma höftlyft. Håller händerna på höfterna för att se till att jag lyfter lika mycket på båda sidor. Det är viktigt att ha ett sammanbitet ansiktsuttryck.

Andra övningen: Tålyft. Lyft höften (jämnt såklart) och gå upp på hälen på ena foten - sedan andra. vandra på det sättet lugnt och fokuserat.

Sista övningen: Plankan. Korta sekvenser (20-30 sekunder) med superfokus på att spänna mage/rumpa/lår - fusk accepteras tyvärr inte.

Vägen till lycka: Gör varje dag! (Vilket jag inte gör.)

 Nu ska jag äta ytterligare ett dussin veggoköttbullar. God jul på er!