Hon brukar springa till en badplats dryg två km bort, bada och sedan springa hem igen. Jag var tveksam till badet (springa hem i blöta kläder????) men so den säl jag är var jag lättövertalad. Jag begärde dock att vi skulle utöka rundan så att den blev längre.
Vi började i Vasastan där min kompis bor och sprang till hagaparken som ligger i närheten. Där bor förövrigt prinsessan Victoria och det ryktas att hon joggar en del i parken. Undrar hur det funkar. Måste säpomänniskor springa med henne då?
Hur som helst. En vacker park precis vid vattnet. Många olika små stigar och vägar, men inga uppmätta eller utmärkt slingor. Det är mer av en promenadpark än ett friluftsområde. Vi sprang en bit, vände och sprang till badplatsen som låg på andra sidan viken. Jag delade med mig av mina få tips. Tänk på det här i nedförsbackarna, kom ihåg att sträcka på dig, satsa på att sätta i framfoten först i steget, osv.
Vi höll en stabil och hållbar takt, precis under 6-tempo. Elin vill springa under 60 minuter och det är jag övertygad om att hon kommer att klara.
Efter drygt 6 km var vi framme vid badet. Vi tog ett snabbt och avkylande bad. Otroligt skönt faktiskt. Sen upp, på med kläderna och iväg.
Jag såg otroligt svettig ut (eftersom jag hade på mig blöta kläder), medan elins tröjmaterial var lite mer diskret. Jag låtsades att vi hade varit ute på ett stenhårt intervallpass, men sanningen var ju lite annorlunda.
Jag såg på klockan att vi skulle ha sprungit drygt 8 km när vi kom hem. Redan det var rekordlångt för Elin. Med mina lätta tvångstankar om jämna siffror tyckte jag att vi skulle springa ytterligare lite till så att vi fick ihop 9 km.
- Nej, svarade Elin.
- Vi får se, sa jag (och myste).
Elin var inte ett dugg svårövertalad! När vi var nästan hemma var vi tvungna att stanna vid ett övergångsställe. Då hade vi bara 250 m kvar hem, och när jag berättade hur lite det krävdes för att få ihop 9 km - och hur gött det skulle vara att kunna säga att man sprungit det, var hon game. Det regnade, jag hetsade att vi skulle spurta lite och vi landade på pricken på 9 km. Yes!
Jag klagade i början på att det gjorde ont i hälen, men det var inte så farligt efte några km. Det kändes dock inte jättebra när vi kom hem och jag förökte stretcha bort det onda. Det funkade inte.
På kvällen gick vi på en svingrym konsert med Angel Haze. Det innebar vristhopp i 60 minuter på hårt golv, bland ölflaskor och en massa andra fötter och efter det haltade jag och hälen hem. Aj aj aj.
Det får nog bli simning och cykling i några dagar nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar