Jaha jaha!?! Här ligger bloggen i träda som en annan åker. Jomen
hörrni. Jag har gått igenom två faser under dessa dagar/veckor/vaddetnublir som
jag inte har sprungit.
Fas 1: Jag blev trött. Jag ville ligga i soffan och vara
trött och sträckkolla Breaking bad. Jamen då gjorde jag det. Sen så var det så
himla skönt att jag blev lite rädd för jag hade tänkt att det bara skulle vara
just en fas, men när jag låg där, raklång i min blåa manchestersoffa, att det
kändes som ett gott sätt att leva. Jag ville icke röra på mig. Men just precis
därför piskade jag iväg mig själv och sprang tur och retur till jobbet. Jag tog
bilder och allt sådant, men det blev inte av att jag bloggade om det. Sedan
återgick jag till att vara trött. Vädret var säkerligen inte heller bra.
Fas 2: Jag blev förkyld. Detta bedrövliga. Tre dagar med
tjock och konstig hals och känslan av att det fortfarande finns hopp! Hopp om
att förkylningen inte ska blomma ut. Men det gjorde den. Och som den blommat. Min
jobbarkompis sa att hon aldrig varit med om någon som nyst så mycket. Jag
snittade väl fyra nysningar på raken var femte minut den värsta dagen. Ett
evinnerligt snytande.
Nu ser jag ljuset i tunneln. Nu hoppas jag att mina sista
förkylningsdagar är räknade så att jag kan komma ut. Är även taggad på att
simma lite mer.
Är även taggad på att hitta en ny ryggsäck. Jag och min
kvinnorygg är inte långa nog för alla mansryggsäckar där ute. Det måste ju
finnas någon vettig rygga där ute. Om ni har tips, dela gärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar