Springa 15 km i snö

Äntligen har vi fått lite snö! Den har legat i någon dag (eller två? Har ingen koll på varken tid eller rum dessa juldagar) och helt traditionsenligt först töat och sedan frusit igen. Och sedan har det kommit ytterligare lite snö. Alla trottoarer och vägar är glashala. Jag mötte en dam som hasade sig fram längs Avenyn igår förmiddags. Det är riktigt benbrottsunderlag och det märkte både hon och jag.

Hur som helst.

I skogen har det inte töat och skottats och frusit och grusats osv osv, när där ligger snön fint packad på promenadslingorna. Halleluja! Ett underbart underlag att springa på. Mjukt och hårt, med ett par bra skor kan man tugga sig fram i en lite småseg fart, men med en livlig puls.

Jag visste inte riktigt hur det skulle se ut när jag kom till Skatås. Jag ville inte heller springa för långt. Dels för att jag inte vill förivra mig, känner fortfarande smärtan smyga i höften. Men mest var det för att inte sätta upp för höga mål med rundan, det blir så himla deppigt om man pga väder och underlag inte kommer upp i de tänkte kilometrarna och då känner jag mig dålig. Att känna mig dålig är inte en känsla jag strävar efter med löpningen. 

Jag hade tänkt totalt 8-10 km, men det tog inte många meter innan jag fick feeling och började springa en helt annan runda. Det kändes vara så himla gött att springa i skogen och på snö!

Jag parkerade bakom Bertilssons stuga, alltså vid en liten ingång till Skatås. Jag började springa runt Lilla delsjön och svängde av för att springa runt stora Delsjön också. Jag sprang motsatt varv jämfört med vad jag gjort tidigare men berömde mig själv i huvudet för mitt eminenta lokalsinne.
Så joggade jag på där i den jobbigt lösa snön - tills jag kom fram till motorvägen. Vafan? Helt fel. Jag som var så övertygad om att jag var rätt. Jag sprang tillbaka och såg att det dessutom var skyltat åt ett helt annat håll än det jag och mitt lokalsinne sprang.

Well well. Här någonstans inser jag också att det blir ju skitlångt om jag ska springa rund båda delsjöarna, så jag höll mig till Lilla delsjön. Sprang runt den, men eftersom det blev för kort sprang jag vidare på åttan.

Det kändes faktiskt riktigt bra i kroppen. Såklart saknas fortfarande kraft i benen, jag känner mig som en degklump, men benen var ändå vid liv. Känningen i höften kom först på slutet och det är också bra. Ju bättre jag tränar desto längre klarar jag att springa utan att få ont.

Ibland stannar jag nån sekund för att ta en bild och då blir det jättesegt att få igång benen igen. Det är som rytmen försvinner helt om jag stannar till. Jag måste koncentrera mig på att få lite rulle på benen.

Totalt blev det 15 km! Betydligt längre än planerat. De sista 400 metrarna sprang jag omkring på en liten vägsnutt vid parkeringsplatsen. Jag vill ju få ihop jämna siffror.

När jag kom hem hällde jag i mig lite återhämtningspulverdryck. Vet inte om det har någon fantastisk uppbyggnadseffekt, men det hindrar mig från att bli så där illamående som jag kan bli efter längre pass.
Sedan yogade jag i en halvtimma. Jag gör det för att lura mig själv till att stretcha. Än så länge funkar det. Får se hur det går när jag genomskådar mig själv.

10 julkilometer

Nä, det blev inget igår. Jag ville verkligen, VERKLIGEN, springa, men det hanns inte. Jag är en tidsoptimist och det dök upp lite julgrejer och vips fanns ingen tid kvar. Efter en kort men intensiv depression förlikade jag mig med faktumet och hängav mig åt julmat, klappar och samkväm.

Jag sprang idag istället. 

Det var riktigt fint väder och jag hade inte nåt inplanerat på hela dagen. På gränsen mellan tråkigt och avslappnande.

Jag visste inte riktigt vilken runda jag skulle ta. Men eftersom det var minusgrader och marken var frusen kunde jag springa vid sjön där det har varit extremt geggigt innan. 

Det kändes lite bättre (dvs lättare) idag jämfört med senast. Det gick inte så snabbt för jag sprang på små stigar med mycket rötter, spänger (eller heter det spångar?) som var glashala av frosten. Men det är ju också kul att fokusera på att inte ramla. Ibland är man så illa tvungen att springa snabbt, så det blev automatiskt lite fartlek emellan åt. 

Efter 5 km kon jag fram till en tråkig väg och vände. Allt som allt blev det alltså 10 km. Väl hemma yogade jag också.

Om du gillar yogakan jag rekommendera appen yoga studio. Den kostar typ 15 kr, men är väldigt användbar. Många olika program, från nybörjarnivå upp till avancerad och de är olika långa. De kortaste är en kvart och tja, yoga i en kvart det hinner man nog faktiskt varje dag. Om man vill.

Sprang förresten i ett par julklappstajts. Ett par färgglada kompressionstajts från Intersports eget märke. Kan inte säga att jag märkte av så mycket kompression, men färgglada var dom och det är ju kul när naturen går i fyra nyanser av brungrått.

Nästa gång det är minusgrader ska jag testa att springa med en löparkjol över tajtsen. Jag fryser så om rumpa och lår när det är kallt, eventuellt är en löparkjol den perfekta lösningen. 

Så, 10 km + 30 min yoga + bada badkar efteråt med julklapps tvål blev en helt ok juldag.

God fortsättning!

En pre-spring-selfie med selfiepinnen.

Sådana där tunna lager is som man bara vill knäcka.

Färgglada tjats in action.

Rådasjön.

En selfie utan selfiepinne.

Inte mycket grönska såhär års.

Med lite god vilja kan vi säga att det är snö. Men det är nog egentligen frost.

Det är jag som är yoga girl. Hehe.

Motivationssvackan skall härmed ta slut

Jag vet inte om man kan begära mer motivation, men efter en höst med lite löpning, lite träningslust och mycket stress (samt en hel del ursäkter...) skulle jag vilje be om lite mer träningsmotiavtion. Min plan är att springa mer. Om jag ser till att springa regelbundet i två veckor kommer nog rutinen tillbaka. Får man hoppas...

Jag sprang 7 km idag.  Det var segt. Benen var trötta och andningen tung. Jag funderade ett tag på varför det kändes så men kom på att jag helt enket är otränad. 

Så kan det gå.

En grå tur den 23 december. Imorgon ska jag springa en traditionsenlig sväng innan maten. Kanske kanske kanske har allt det gråa blivit vitt då...

Kräkkänsla på Lucia

Jag hade bestämt mig för att springa någon gång under dagen men sköt upp det om och om igen. Tillslut fick det vara nog med söleri och hasade mig ut runt 19.30 på lördagkvällen. Det var inte så många andra ute och sprang då kan man säga.

Dessvärre visade det sig att jag var betydligt mättare/full av mat än jag kännt tidigare. Jag mådde jätteilla och fick diverse uppstötningar samtidigt som jag sprang.

Jag tänkte att det skulle gå över om jag bara höll ut, men det blev bar värre. Jag kortade min runda ordentligt och skrapade ihop fem km. Det var ju lite av ett nederlag som helt berodde på min lördagsdekadens. Jaja, jag grämer mig knte. Fem km är bättre än noll km. Jag kommer att springa längre en annan dag. 

Nedan: bild som demonstrerar illamående och oskön känsla. 

Rastlös

Näe, nu längtar jag efter att springa igen. Jag har hållt igång med olika pass på Friskis, men jag vill springa igen. Jag har inte fått till några nya rutiner efter att jag flyttade, det är lite väl långt att pendeljogga. Såhär års bär det till och med emot något enormt att ens cykla. 

Jag köpte ett månadskort och sedan dess har jag åkt lika mycket buss som jag gjorde förr (innan jag insåg att all sträckor går att cykla). Det är jätteskönt att slippa cykla 3-4 mil om dagen i mörker och underkylt regn. Istället sitter jag i värmen och slumrar. 

Igår sprang jag 6 km. Herregud vilken träningsvärk jag har i vaderna efter det. Jag har även insett att mina vadmusklerna är olika stora. Synbart olika. Det kan omöjligen vara bra för löpsteget. Ska försöka styra upp detta. Kanske är det samma sak för hela benet, bara det att de andra musklerna är lika synliga...

Ps, det här vädret? Storm och regn och mörkt dygnet runt? Man blir inte direkt full av liv.