Benen var stumma, de är uppenbarligen inte vana vid att behöva springa några dagar i rad. Det kändes som att de har vant sig vid att springa långsammare än vanligt. Jag behövde inte tvinga ner mig själv i fart. Det var ju både skönt och oroväckande. Det här ska inte bli någon ny normalnivå. Åtminstone inte för evigt. Vi ska bli snabbare, benen och jag.
Överlag skönt att få komma ut. Bra att springa där det är mycket lera och rötter eftersom det går naturligt långsamt, samtidigt som det är kul. Tyvärr hade jag klädhybris efter de senaste dagarnas vårvärme och hade bara en (för) tunn tröja + buff på mig. Borde åtminstone kompletterat med vantar. Men framåt slutet var jag rätt svettig iallafall.
Väl hemma upptäckte jag en redig blodblåsa på foten, men jag fotograferade den inte. Även om jag funderade på det. Det kändes som too much info här på bloggen. Istället blir det en bild på mördarrollern och mina strumpor. Tycker faktiskt att den hjälper. Kanske är det placebo, men strunt samma. Det som funkar funkar.
Nu får vi se vad nästa pass blir. Min träningsvärk från gymmet har gett med sig, kanske är det dags att ta sig dit igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar