Mysspring i kvällssol

Ja det var ju inte helt dumt. Efter en kall dag med dötråkigt väder sprack det upp och jag sprang 6 km runt Lilla delsjön.

Jag var oerhört trött både igår och idag, troligtvis stressrelaterat, så jag bestämde mig för att inte bestämma någonting för dagen. Så jag hade faktiskt inga tankar alls på att springa förrän 10 minter innan jag hade snörat på mig skorna. Inga måsten, inga krav, ingen stress. Lugn och fin.

Jag sprang långsamt men testade att öka emellanåt, och tja, det gick helt ok. Tydliga känningar, men det är på bättringsvägen. Hoppas jag...
 

Multisport

Idag blev det många träningsformer på hyfsat kort tid. Jag hade inte så mycket planerat för söndagen, så efter morgongröten sprang jag till friskis, gick på spinningpass, gymmade, sprang hem och avslutade med mördarrollern. Det blev drygt 2 timmar hyfsat effektiv tid. Det är bara 2-3 km till gymmet och jag tog inga extrarundor, bara raka spåret.

Jag gjorde en ny övning på gymmet som kan bli en favorit. Kändes som att den gjorde mycket nytta för herregud vad det brände i mina små balansmuskler. Jag gjorde utfallssteg med med ena foten på en pall, ca 40 cm hög, och andra foten på en balansplatta. Bytte ben efter 10 stycken, och körde två varv.

Imorgon ska jag jobba. Vet inte när jag kommer därifrån, sånt är svårt när man är ny, men jag ska försöka hinna gå på indoor walking med en kompis. Det är alltså ett konditionspass på crosstrainers. Just morgondagens pass är min kompis favorit, så det är mycket målinriktat jag ska gå på just det. Jag gillar ju inte ens indoor walking, men jag tycker det är dags att jag ändrar mig.

Benen vänjer sig

Jag trodde ärligt talat att jag sprang snabbare än igår. Det gjorde jag inte. Men jag sprang några hundra meter längre. Men går vara glad för det lilla.

Benen var stumma, de är uppenbarligen inte vana vid att behöva springa några dagar i rad. Det kändes som att de har vant sig vid att springa långsammare än vanligt. Jag behövde inte tvinga ner mig själv i fart. Det var ju både skönt och oroväckande. Det här ska inte bli någon ny normalnivå. Åtminstone inte för evigt. Vi ska bli snabbare, benen och jag. 

Överlag skönt att få komma ut. Bra att springa där det är mycket lera och rötter  eftersom det går naturligt långsamt, samtidigt som det är kul. Tyvärr hade jag klädhybris efter de senaste dagarnas vårvärme och hade bara en (för) tunn tröja + buff på mig. Borde åtminstone kompletterat med vantar. Men framåt slutet var jag rätt svettig iallafall.

När jag kommer fram till den här vägen, och motorvägen ligger precis bredvid, vänder jag tillbaka in i skogen.

Väl hemma upptäckte jag en redig blodblåsa på foten, men jag fotograferade den inte. Även om jag funderade på det. Det kändes som too much info här på bloggen. Istället blir det en bild på mördarrollern och mina strumpor. Tycker faktiskt att den hjälper. Kanske är det placebo, men strunt samma. Det som funkar funkar.  

Nu får vi se vad nästa pass blir. Min träningsvärk från gymmet har gett med sig, kanske är det dags att ta sig dit igen.

Hello solen!

Jomen det kändes ju helt ok igår så jag sprang idag igen. Och vet du? Det kändes ännu bättre.

Inte bra, men lite bättre. 

Det var så himla skönt att få komma ut i friska luften och springa runt några km. Långsamt långsamt, men framåt.

Solen sken och jag var glad, även om det inte syns på bilden. Där är jag mest koncentrerad på att försöka ta en skarp selfie utan att sluta springa helt. Iöandsproblemen man har.

Jag joggade genom de små skogspartier som ligger närmast där jag bor. Mjukt underlag, men ibland väldigt geggigt. 

Precis som tidigare håller jag ett lågt tempo, så fort jag tar i eller om det kommer en uppförsbacke hugger det i baklåret. 

Idag kände jag efter ett tag att jag kunde springa längre än senast, så pö om pö förlängde jag rundan. Tillslut blev det 7 km.

Man har ju hört att det är viktigt att variera sin träning, jag vet att jag borde ha ett större spann mellan mina långsamma och mina snabba pass. Just nu finns det inget sådant spann. Jag lyssnade på svettigpodden med Markus Torgeby (åhhh de måste fixa bättre ljudkvalitet, jag står knappt ut men att lyssna. Ring mig om ni behöver en producent) och kände mig o-er-hört träffad när han sa att många vanliga motionärer tränar halvhårt hela tiden. De snittar en puls på 153 när de "borde" ligga på 135. Hej hej, that's me. Alltid halvhårt, alltid rätt hög puls.

Så även om Markus filosofi snarare är långsamt och långt - än långsamt och kort, passar det tänket bra för mig. Så just nu övar jag på att springa långsamt. 

Imorgon kanske det blir lite längre. 

En annan sak som Markus Torgeby sa är att man inte ska oroa sig för att man inte är i form/särskillt snabb/har dålig kondis - för om du är ute och tränar spelar det ingen roll. Fortsätter du träna kommer du att bli bättre.

Det var bra att höra.

Jag är inte mycket för inspirationsföreläsare men honom skulle jag gärna lyssna på.

Efter min springtur svidade jag om.
Nu är det vår (åtminstone en stund)!

Lugnt och smärtsamt

Jag har smörjt med både voltaren och med liniment (inte samtidigt) och vilat och väntat. I lördags körde jag lätt löpskolning när jag var med på Friskis och Svettis inspirationsdag.
Åtta timmar med olika träningsformer. Jag körde blanda annat norska intervaller i spinning och testade capoeira. Lyssnade på Kalle Zackari Wahlström som pratade om träning också.
Hur som haver.

Jag känner ju att sträckningen i låret inte har släppt än, men nu orkar jag inte vänta längre. På den där löpskolningen i lördags poängterade de hur viktigt det var att springa riktigt långsamt för att öva teknik. Det blev min ursäkt idag. För jag kan ju faktiskt springa så långsamt.
Dessutom är jag arbetsfri, rastlös och solen sken.

Jag sprang de 2-3 kilometrarna till gymmet. Planen var: springa en kort sträcka, sedan stärka musklerna och bli trött på gymmet, och sedan springa hem.

Det var snudd på folktomt i gymmet. Åtminstone i den maskinlösa delen. Jag körde magövningar med TRX-band, utfall med bakbenet uppe på en låda, enbenta benböj (svårt!), sidoplanka på bosuboll, planka med bendrag på pilatesboll, tåhävningar, bendrag med tyngder för både insida och utsida lår och lite rörlighet för axlar.

Sedan sprang jag hem.

Det gick lite bättre på hemvägen och vädret var fantastiskt. Det var en vårig värme i luften! Men så fort jag tog i det minsta, eller ifall det kom ett litet motlut sa låret ifrån direkt. Fan låret! Hade jag haft tillgång till en platt runda kunde jag ha fortsatt länge till.

Istället sprang jag hem och rullade på min mördarrulle. Aj aj aj ajajajajajjajaaaaj.

Tyckte ändå att passet var en framgång. Kommer göra om det snart.